Aftonbladet – 27 november 1839, sida 2

get? Nej, sjelfva tabellkommissionen, så mån jatt framställa smickrande resultater för regeringen, har dock ansett sig förpligtad framföra den obehagliga sanningen, att de försvarslöIsa växt till ett förvånande antal, och öfver vagabondaget klaga alla de af regeringen i fattigvårdsfrågan börde autoriteter. Har den förI svarslösa beläigenheten hos den ena delen af folket förädlat och höjt tänkesättet hos den andra? Man kunde med otaliga yttranden och bandlingar ur enskilda och offentliga lifvet bestyrka, att äfven denna fråga måtte besvaras I med nej, men för att ej söka för vida omkring, tillåta vi oss citera fattigvårgskommittens egen, på flera än ett ställe uttryckta tanka, att fattigvården endast är en polisanstalt till förekommande af våda för staten. Om denna tanka kan anses högre, än den fordom rådande, att det var en rent mensklig och kristlig pligt att hjelpa den fattige, så är beviset illa valdt; men om kommittens tanka anses mindre ädel än den fordna, så lärer knappt någon sätta i fråga, att ju denna tanka, hos män af så mycken bildning, icke kan härleda sig från något annet, än vanan att se de fattige, arbstande klasserne i olyckan betraktade sisom ett försvarslöst slägte af vagabonder, mot hvilket man endast för sin egen säkerhets skull uppfyller I mensklighetens fordringar, utan någon tacksam erinran af hvad dessa klasser miste göra och lida för att underhålla det företräde, öfver hvilket de förmögnare i lyckans dagar förhäfva sig. Ingen af dessa verkniogar är på något sätt besynnerslfg eller oförklarlig; de äro alla klara följder af sakens natur. Försvarslösheten i och för sig sjelf är en fiktion hos de lyckligare klasserne, för att rättfärdiga det slafveri, hvari de, medvetet eller omedvetet, önska hålla de mindre lycklige. Man säger till en person: adu är ärlig, du är arbetssam, du har icke gjort någon förnär; men emedan du icke kan visa att någon annan fö der dig, eller ati du har så mycket pengar att du kan lefva utan att arbeta, eller att du har ett statens embete eller besitter en skattlagd jordrymd, eller äger en fabrik eller blifvit skråmästare, så skall du vara försvarslös och det arbete du gör, om än aldrig så nyttigt, skall anses som ett olagligt näringsfång, så framt det ej förrättas i en till de bättre lottades klass räknad pe:sons tjenst; du hugger ved, du bryter jord, du spränger berg, du släpar ihop sten och kalk för att resa de rikas palatser, du bär de rika bördor, hvilka bandein omsätter bland de förmögna, du smider, du filar, du passar upp fabriksherrens machiner, med ett ord, du uträttar allt hvad vi förmögne icke orka eller gitta göra och vårt välstånd skulle gå öfverända, om dina tusende armar en enda dag ville taga en allmän hvila; men allt det det der kalla vi costadigt näringsfång, aolagligt näringsfång, och med detsamma är du försvarslös, och ditt namn måiste, liksom ett oskäligt djurs, uteslutas ur mantalslängden, intill dess du får dig en herre eller hans borgen, ej för hvad du är, utan för hvad du möjligen kan blifva skyldig. Får du ej en sådan borgen, så skall du behandlas såsom en förbrytare, emedan du är — försvarslös, och försvarslöshet är ett brott, och indelas liksom andra brott i cuppsåtligt och icke uppsåtligt, (Fattigvårds-kommitteens indelning), men är i alla fall ett brott. Genom denna fiktion är allt nyttigt arbete, vore det än förenadt med den högsta moraliska renhet bos den arbetande, ett olagligt näringsfång, så snart personen ej af lyckan blifvit försatt i vissa fingerade aförhållenden, dem det merendels! aldrig beror på honom att skaffa sig. Ty för! att ej tala om svirigheten att i hast blifva rik eller få en rik vän eller anhörig, som behagar föda en, må det blott erinras, att icke arbetet — det må vara hur passande och välment som helst — utan blott den fingerade titel, hvarunder det utöfvas, gilva försvar, och att en delj. arbeten, nemligen de vanligaste dagsverkssysslorna, är absolut uteslutet från försvar, emedan det icke blifvit lagdt under skrå. Man ken. nemligen icke blifva skattskrifven för egen räkNing, såsom dagsakarl, t. ex. såsom vedhuggare, plöjare, rothuggare, eller dylikt, och sjelfva litteratören är, såsom sådan, i vårt land utesluten från laga försvar, om han än dokumenterat sin skicklighet på ett sätt, som skuile skämma ut sjeifva fattigvårdskommitteen och alla öfriga kommitteer, hvarpå den närvarande regeringen skapadt ett så godtförråd — att cidka studiers ger väl försvar mot tvånget att blifva dräng eller betjent, men att författa ger intet skydd. Då ynglingen, efter fyllda 43 år och admission till H. H. Nattvard gör sitt första inträde samhället, så mottages han med den hälsningen: du är försvarslös; du skall låta mantals