Aftonbladet – 12 november 1839, sida 2

star det nu till buds. Utan att kunna göra dig reda för dess farligaste individuella trådar, ty hopspundna med försigtighet af skicklige händer, som icke sparst pågjuta mildhetens förledande olja, äro. trådarne så inväfda med dina försvarares (mot utländska fienderY obetänksamma, passiva lydnad, med polismaktens inquisitoriska våldsamhet och hvad som värst är af allt, med domaremaktens — att medgörligt och fallenhet att lyda maktenså vinkar jag icke vill råda dig att blottställa dina spridda tiraljörer, för det mångtafsade tystemets raramar. Ja, jag skulle nästan vara färdig instämma med dem, som antingen af illparighet eller modlöshet säga eller tro: adet vare bäst låta bero för den närvarande dagen, under förväntan om bättre tillfälle den påföljande — om jag icketrott mig finna menniskoslägtets natur, sådan den i historien och allmänna sammanlefnaden allestädes igenfinnes, vara beskaffad på det sätt, att yngre årens goda, menniskoälskande och ömsinta känslor, ständigt bestrålade af lyckans sol och den sjelfförvärfvade maktens glans, småningom torka bort, under det anden, som förr utom sig spridde lif och kraft, och med mera smidiga organer äfven ägde förmågan reflektera öiver sina egna handlingars motiver och resultat, nu mera i sin nära stelnade byggnad endast ser föremålet för sin egen dyrkan, otillgänglig för sanningens röst, för rättvi sans och statsklokhetens oafvisligaste fordringar. När detta ty värr! är en satts, lika tillämplig till personer, som till systemer af alla slag, deri menniskor lefva och röra sig; så fruktar jag Svenska folket får icke tro på underverk, af försynen enkom sig beskärde, utan fastmer, med en återblick i den närmast förflutna tidens spegel, alfvarligt besinna om det gär an, att ännu låta en Riksdag gå förbi på samma sätt som förut, dervid systemet, så öppet och åtkomligt det än ligger i en mängd små enfellspunkter, dock, genom de anfallandes brist på taktik, brist på ledare och brist på samverkan efter utförbar plan, må kunna lyckas att stadga sitt välde och sätta kronan på godtycket och oefierrättligheten! Måtte du derföre se dig före, innan du förhastadt, på sätt vissa misstänkte Rådgifvare tillstyrkt dig, uppmana dina ombud att genast blosta sina anfallsvapen. Efter att möjligen endast hafva huggit i vädret, och med ovarsam ifver utgjutit sina harmfulla känslor, kunna ds genom misslyckande i någon, sak af vigt blott påskynda och fuliborda systemets seger. Mig, som vägar till dig ställa detta tal, skall du icke kunna förebrå, hvarken, att liknöjd för ditt:sanna väl, förblifva i overksambet, medan dina fjettrar smidas och vinna slutlig härdning; ej eller, att blott hafva tagit munnen ful! med stora ord, utan att lemna! dig något handtag, något förnuftigt råd. En ledare, ett ombud för dina ombud, torde du hellre vilja se af mig uipekod, men jag kan icke, ty hvarken tror jag, att någon finnes, somfförmår; och icke begriper jag, att någon som förmådde, skulle vilja det, så länge du sjelf erbjuder för ögat en så afskräckande gestalt af splittrad, färglös och osammanhängande massa. Skåda derföre dagen i dess rätta dager och inse, att hvad som egentligen göres dig behof är: icke allenast frimodiga talare vid Riksdagen, icke allenast rullar till konstitutionsutskottet, utmärkte med numrorna 16, 106 107 ur Regeringsformer, utan äfven och främst af allt, en plan till direkt handling, en plan, så enkel, så oskyldig, så lättfattlig, så allmänt intresserande och framför. allt så rättsenlig och lätt verkställbar, att du icke behöfver annat ljus än ditt eget sunda förnuft för att pröfva dess både motiver och syfining, — således icke i något är tvungen att tro på rådgifvarens ord, om du ej finner dem äga bevisande och öfvertygande kraft. — En plan dessutom af den art, att den genast vid och efter valen kunna diskuteras och grundläggas, utan att dermed nåzZons auktoritet eller någons loyala sinne stötes eller såras. Ja, en sådan plan behöfde Svenska folket i denna stund! Om jag icke vilseledes af nitet, så tror jag mig kunna visa dig en, omkring hvilken dina fyrdelta Ständer, ja både valde och sjelfskrifne, kunna samlas ikring en gemensam fana, hvilken kam utvecklas genast vid fälttågets första början och med sigte hvarpå, såsom ett säkert märke dina ombud, hka som du sjelf, skall kunna förutse och beräkna, om enighet i något är möjligt, ja om det är värdt, att nu elier någonsin tänka på att få det rättadt som borde rättas!! Utan vidare omsvep sagdt, måste du genast vid valen så vilkorligt uppgöra med dina fullmäktige, jag menar korporationernas, atv de finna sig förpligtade endast i den hän-) delse taga riksdagsarfvoden af sina re-l: spektive korporationer, att oöfvervinnerliga hinder (som icke finnas) skulle möta för! lem, alt efter egne motioner vid riksdagen blil besoldade af öfverskotten på bevillningen eller af odisponerad bankovinst eller likgodt af hvilka allmänna medel som heldst, öfver hvilka Rik-! sens Ständer äga ensam disposilionsrätt. Motionerne, hvilkas detaljer äro mindre maktpåligzande, kunna t. ex. innehålla: att fem Rår Bko om dagen skola till alla de valde ståndens 1edamöter, äfvensom riddare och adelns utskottsjedamöter, elektorer och bänkmän (hvilkas antal nära sammanträffar med tredjedelen af alla de öfriga ståndens totalpersonal), och för den: id, inom 6 eller 9 månaders förlopp, hvarun-!: der de fungera, utbetalas lika med andra rikslagskostnader till notarier, klubbar, tryckning n. m. Öfver dessa sistnämnde inkommer statsutskottet alltid vid riksdagens början sjelfmant med förslag, hvarförinnan således motionerne sm mm Ks An a rA Kr