Aftonbladet – 12 november 1839, sida 2

I WE VTIVA ANRELL Le MM ER — En aktningsvärd representant vid för Riksdsgen har till Redakiionen insändt följans artikel, ställd i form af en appell ull Svencl Folket. In nuce går den, såsoro läsaren finne egeniligen ut på, att öfverfly. ta aflöningen fi riksåagsmännen, i hkhet med öfriga riksdag I kostnader, ifrån valmännen på den allmänr budgeten. Detta vore onekligen en lindrir och är en af de mesyrer, sow nödvändi måste ingå i detaljerna af en reformerad ri presentation; och ehuru vi ej anse billigt, a de orepresenterade skola betala för de korpc ralioner, hvilkas intressen nu bevakas, så bö det dock erkännas, att åtgärden, om den ar toges, skulle undanrödia ett af de svårare bir dren för det representativa systemets framgång nemligen den farhåga, som korporationerr hvar för sig hafva för kostnaderna al en Rik: dag, och följaktligen äfven för tätare Riksd: gar, hvilka i sin ordning äro ett oundgängli; vilkor för möjligheten att ordna en mängd våra organiska lagar. Innehållet är följande: Till Svenska folket. Riksdagska!lelsen uppväcker efter hand ur der: politiska dvala, sedan Mears 1835, dina va!korpor: tioner, dina Riksdagsmanna-kandidater och äfven di du gamla kämpafolk, fordom så kraftfullt och ihäj digt, i din egen viljas genomdrifvande, nu insöf med smekningar, fattigt och tamdt, nöjdt med a helsas troget och lydigt. Väl har du i sednare t der ruskat på dig ibland. Några föråldrade priv legier och fördomar hafva då altid bortfall men a!ltför lätt gäckadt med fraser, belägges du i ter, under din sorglösa domning, med sofisterie bindlar. Vand att dermed famia i mörkret, är di öga skumt, när det åter öppnas för dagens lju Med bjertat skälfveande af fruktan, när trumpete skallar, frågar du hvad är att göra? Du vill vet hvad de, dem du anser för dina väktare, ämna få retaga, med hvilka planer de umgås. Nu börja du söka i tidningarne efter den upplysning d saknar; men se! då får du också röna verkan af di! alltför långa slummer, af din dåraktiga tillit ti mörkrets och despotismens profeter, som afräåc dig från tidningsläsande, från allt lyssnande till den som manat dig att odla ditt vett, ati granska din styresmäns förehafvanden och bilda dig cen ege sjelfständig tanka om allmänna ärender och 2 icke rädas för att vid alla tillfällen frimodigt yttr den! Nu står du der föga skicklig att uppfylla di lagstiftande och lagskipande kall! Du läser här e uppmaning att vägra skatter, der en annan att a! sätta hela Statrådet. En tredje söker bevisa a! det är ogörligt. Hvem skall du tro? Missbelö ten och plågad af orediga aningar, att allt ic ke är så, som det borde vara, skulle du väl vilj yttra dig både i ord och gerningar; men ack! hur skola dina målsmän, när de blifya församlade, kom ma att se ut, då de ej, som sig borde, utväljas ditt sköte, utan, med föråldrade formler hopkokt i korporationens och de enskildta intressenpas troll grytor, vilja ljuda såsom dina organer och verk såsom dine redskap. Likväl finnes för dig inge räddning utan genom desse. Bed dem att deickt såsom tillförene, tillbringa en rund tid med att an tingen tala alla på en gång om tusendetals lappris saker, eller lyssna på granna, men ändamålsfattig deklamationer, för att slutligen, när intrigens oc korruptionens söfning försiggått, gjutas tillsamman i ett väl smordt, och medgörligt machineri, hvar dolda springfiedrar knappast äro märkbare förr ä alla dina förhoppningar äro tillintetgjorda? Hur tror du dig kunna undvika, att dina representante aterigen uppföra dessa vedervärdiga skådespel, de