Aftonbladet – 7 november 1839, sida 2

De båda döttrarna. Dramatisk skildring fyra akter; af Töpfer. Den ena heter Mathilda. Det är sjelfv. glädjen och ungdomslusten; balen och prome naden äro heunes lif, blonder, Franska blom mor och moderna sidenhattar hennes vällust för öfrigt är hon lika vacker som under denna yta af flyktighet bjertans god och besked. lig, med ett ord, det är en flicka, älskvärc öfver all beskrifning. Den andra heter Clara Icke mindre skön än sin syster och om möjligt ännu mera god och ömbhjertad, är hon deremot af ett helt olika lynne; bon är hvad jag skulle våga kalla en smula sentimental, hon älskar suckar framför allt, något som den anira icke känner annat än genom suckvalsen, och då Mathilda är ute på visiter eller i modebodarna, sitter Clara vid sin tambur och broderar tårpilar och sorge-urnor. Hvad är som vållar hos den vsckra mamsällen detta melankoliska och oheisosamma humör? Är det romanläsning? Nej. Är det en olycklig kärlek? Icke alldeles. Ar det koketteri och begär alt synas intressant? Ingalunda. Nåväl, hvad är det då? ; För att besvara denna fråga, måste jag mot nin vilja yppa ett af dessa ömtåliga busliga förvållander, som såofta, lik den i blomkalken dolda nasken, fräta det inre af familjelifvet, utan att af jerlden vara bemärkte eller anade; förhållanden, vilka inom de fyra väggarna af en annars stil2, borgerlig boning alstra strider och kollisioer, de der, satte På papperet eller på scenen, kulle vara alldeles ypperliga dramer för känslola och lättrörda själar. De båda flickorna afva .en mor, en fru von Lobeck, en ärbar ska, som alla-menniskor känna endast på den ista sida, eftersökt vid alla kaffegillen, rådfrå-). id i alla små intima hushållsoch koteri-effä