Af allt hvad Hr Erkebiskoppen i dessa hre nedlagt af sina kända tänkesätt, är likväl tro. ligen ingenting så vackert och aefterdömligt, som det exempel, han gifvit på den andligs maktens ödmjukhet att buga sig i stoftet fö: den verdsliga. Hans devuemang visar sig här åä toute preuve. Han önskar nämligen i sit! bref till Consist. KEecles. att i höst få komma och helsa på Upsalavännerna. En lång riksdag träder emellan, innan han kan få flytta till det större arbetsfältet. Jag hoppas dockp,, tillägger han, aatt efter ankomster till bufvudstaden, vill Gud, i nästa månad (November) avinna Konungens nådiga tillstånd alt besöka Upsala, —; och Consistorium Academicum bjuder han, asåsom förstling af vårt avexelförhåltande, ett besök, det jag hoppas H. M. Konungen tillåter mig innan årets slut få aflägga i det kära Upsala.n Somliga tycka att denna akurtoasin för Majestätet går nog långt, då något kungligt tillständ icke behöfs för att resa till Upsala mera in till Stockholm, och isynnerhet, att den hade varit öfverflödig i sådana bref; men E-kebiskopen ämnar visa, att, från hans sida ätmintone, ej blir att befara någon strid emellan taien och kyrkan.