Aftonbladet – 7 november 1839, sida 2

j MA MÅR AT ARe TA r a I UN RASER SS MAR Of ff SRA FR RAD OM MARE IFRÅN DEN NYE ERKEBISKOPEN. Den nyutnämnde Erkebiskopen har fått emottaga en mängd gratulationsbaranger ifrån Upsala, ifrån Consistorium ecclesiasticum, ConsiIstorium academiecum och Götheborgs nation, samt ifrån Consistorium i Stockholm och Gym-nasium i Gefle. Ett bihang till Götheborgs stifts ;Itidvingar för Oktober innehåller alla dessa tal tillika med Erkebiskopens svar derå. Svaren äro det märkligaste häribland. Man finner deruti isynnerhet uttryckt en ödmjuk tacksamhet mot Försynen, för det hon utrustat Hr Erkebiskopen med sådana gåfvor. — aFörsynen har, säger ban i svaret till Consistorium ecclesiasticum, avarit nådig mot mig, genom beskärda afallenheter, bildningstillfällen, pröfningar och lastora arbelsfält. Äger jag nagra förtjenster, k så äro åe undfångne gålvor, af hvilka jag icke Ihar att berömma mig. Om den Högste GifvaIren säger jag nu, tillbakaskådande och tacksam Iför allt, med Augustinus: Sua dona coronat. II svaret till Stockholms Consistorium heter det: JaAger jag några gålvor, de äro af Gud gifna Toch lända till hans ära allena! Dem skall jag ej bära framför mig såsom ett byte, men wunder ödmjukhet i lerkärilet, det icke sällan fördunklande, alltid bräckliga och svaga. Uti alla svaren talar Hr Erkebiskopen mycket om wdet enhälliga valet,. I brefvet till Cons. ecclesiasticum yttras, alt Konungen bifallit en, såsom det synes, allmännare önskanp, hvarvid tillägges: cUnder Försynens skickelse böjer jag mig och ställer mina betänkligheter tillbaka, öfvertygad, att Gud, som ålagt bördan, bjelper den ock att bära. Han atolkar Konsistorii förbindende uttryck, såsom ett uppriktigt förtroende, en utläggning af de tysta tänkesätt, som tecknades i det enhälliga vsalet,. En upplysning, som man förut icke haft, erhilles här, nemligen att Hr Erkebiskopen varit bland dem, som förra gången deltagit i den allmänna önskan, hvilken då gjorde Wallin till Erkebiskop. Man har hittills trott, att Hr Wingård sjelf ville blifva det, och det berätSa3as, all iir W. da bade hållit ett tar ful en deputation i Götheborg, hvari han tegit sin utnämning för så gifven, att han till och med yttrat sin beklagelse att ej få dö ibland sina dervarande vänner, men att Försynen då ville annorlunda. Detta emotsäges imedlertid nu i brefvet till Upsala Konsistorium, der det heter om Wallin: I hans egensksper och brinnande chåg lågo löften till lång och ärorik utöfning caf detsamma; (neml. Erkebiskopsembetet) och censtämmig med Svenska folket, om än med dägre stämma än jublets, lyckönskade jag af ahjertat vännen, hvars vänskap jag i 40 år coafbrutet ägt. För mig var det nog, att, vittane till hans framgång, kanske någon gång cfrämjande den, (hvad kan väl detta betyda, eller på hvad sätt kunde väl en Wingård främja a en Wallins fraragårg, då de aldrig stodo i när-a mare beröring? Månne det var Hr Wingård, in som bidrog att göra Wallin till Dompsost ih Westerås, eller till Ordensbiskop, eller till Pa-v stor i Storkyrkan? Detta kunde förtjena attf ipplysas) avårda den äl kade krets, jag med ! j j l f C både pligtens och den ömsesidiga kärlekens förbund i många år tillhört. Min lefnad behöfde om sin renhet inga yttre vittnesbörd; utmärkelser hade i seduare år tillfallit mig, flera och större än jag väntst, måhända än jag förtjent; jag kunde klanderfritt åldras der jag varit verksam, och träden hade uppvuxit omkring min tillredåa graf och vinkade mig till ro. Då denna vunnits, hade väl ondskans D g! n: m fö nå lig öf Ie spridelser störtat ned till sitt låga upphof, sorlet tystnat omkring mitt namn, och rättvisan, Om än sent, vederfarits min välmening,. lig Denna sednare mening om aondskans spridelen er, föranledes troligen af en strof i Consistosk li Academici bref: Ait Hr W. asjelf sesrande sk ämpat mot tidens fallenhet för vetenskaplig iel ärd och ytliga hvegskott och att hans utdå ärkta förtjenster varit så sllmönt erkända, da it icke partisinnet, ehuru i våra dsgar mäkraj igare oc! djerfvare än någonsin, ens förmått, vaktadt alla sina stämplingar och Cätska ansäl all, hos någon enda rättsirnig ruhba den fasta må tadgade öfveriygelsen derom. Församlingen ol; ch läroverket hafva, oförvillade af dagens sorl, och id detta val enstämmigt uttalat denna öfverväl ygelse, — —). Denna strof är nästan det I da politiska, som förekommer i alla gratulami nerna, men också är det kraftigt, och synes hål ven hafva gjort en stark verkan på Erkebima open. Han slutar rärligen sitt bref till Cons. ver sd. sålunda: aFör närvarande genomstormas hvi in själ af de häftigaste rörelser, och skyldigla, eten, att besvara sä många allmänna och enner, uilda lyckönskningar, stammar eller r2espar skul vad bättre borde uttryckasn. (Detta uttryck -, full uldsahofosm a va non FY Sr SEE