Aftonbladet – 4 november 1839, sida 3

tande för reformer i samhällsinrättningarne, äfven då det håller sig inom gränserna af de medel grundlagen lemnar sasom tvarjs Svensk mans rättighet, tillifventyrs skulle gifvit vika för något mera sans och efterianka, kunne vi hänvisa till ett par da sednaste numrorna af Carlstads tidning. Det är der, som raseriet nu synes tagit sin yttersta förskansning. Tonen i dessa artiklar vittnar om en beklaglig känsla af och misstro till sin egen betärkliga belägenhet hos dem, hvilkas talan behöfver föras på detta sätt, på samma gång som den väcker medömkan. Se här t. ex. ett utdr2g af nägra refiexioner öfver Grefve Ancekarsvärds bref i Aftonbladet, närmast hänsyffande på det loford Grefven gifvit den Norska representationen: cÄr det så, att det otacksamma och ohjelpliga Sverige icke mera kan uppskatta hans politiska värde, icke mera förmår tillfredsställa hans politiska storhetssipne; så, må han då gerna rent af öfvergifva det. Må han taga pilgrimsstafven i hand och vandre utaf till det rya förlofvade landet, der mjölk och honung uti flyier. Ville han då låta hela den öfriga ligan spatsera efter, så vore han, dit han ämnar sig, dubbeit mera välkommen, så skulle man, derifrån han går, i dubbel: mätt önska honom lycka på resan. Sverige finge väl ändå, u.an informatorer och reformatorer, hjelpa sig så sodt det kunde: att det i alla fall är ett örlorsdt and, det är nu klart; och hvartill tjenar det då, att Grefven bråkar så fasligt, för stt hjelpa det som icke kan hjelpas? Nej, i Norrige fisres Grefve Anckarsvärds och hela oppositionsligsns egentiga bostad. Storthinget kunde visst icke era så otacksamt, att det icke hastede attnaturelisese d n nya Ulysses, med alla sina följeslagare: der skule representanten Carl Herrik Cosswa finna ett värdigt fält för sina politiska experimerter: der skulle han ovilkorligen blifva vald till president var åttende dag; och derifrån kunde hare medöljande anhängare, lika forntidens Apostlar, på ut bela verlden att predika fribet och jemlikhet alom kreaturom. — Detta är icke blott skärnt: deruti är mycket allvar. Kan man icke med lugn, med sansad verksamhet och skyldig lag!ydned hemma i sitt land afvakta händelsernas utvecklir:; må man då hellre öfvergifva det, än stanna qvar, för att arbets på att tillställa oroligheter och villervalla. Grefve Anckarsvärd såg på nära båll. huru ätt det var att störta 1209 års regime: må hen icke deraf låta dåra sig till några förhoppningar, som skulle det gå lika lätt att störta 1839 års. Det torde således, enär man nu icke lärer bafva samma utsigter som då, att tillvägabringa en revolution, vara bäst afstå så länge ifrån alla bemliga och uppenbarliga försök ett öfverändakasta regeringssättet, emot hvilka försök i öfrigt våra lagar bafva temligen kraftiga korrektiver., — — — Det var en viss man, som atålte lätt kritiker, så snart de rörde någon ann , och besynnerligt nog är det eljest att åse, huru förskräckligt Grefve Anckarsvärd, lika med hela oppositionen, tar vid sig, då han nu finner sin personlighet, sitt goda namn och sin person i allmänt tryck af enskild person smädligen angripas. Hear då Grefven glömt, huru ban och hela oppositionsligan sökte uppröra himmel ech jord, uti den mest ensidiga och mest passionerade advokatyr för just den författare, som först af alla hos oss gjorde den personliga smädelsen och rånandet af alla enskilta personliga förhällanden, till hufvudsak isitt skriftställeri? — (!1) — — Å.wf UN