Aftonbladet – 4 november 1839, sida 3

En artikel i Göthen, om ställningar och förhållanden. Uuä tidningen Göthen, med gårdagsposten, förekommer en korresp. artikel från Stockholm, hvilken innehåller flere kuriösa uppgiter och åsigter om partiernas och pressens ställningar inbördes här i hufvudstaden, och hvilken vi här nedan meddela. I det hufvuds kltiga instämmer det så helt och bållet med vår egen tanka, som om vi sjelfve skulle hafva ckrifvit de:, endast med ett par tillägg. Se här irnehället: Utdrag ur ett bref, dat. Stockhotm den 21 Oktober. Uti landsorterne torde väl knappt någon enda menniska numera hafva reda på den trassliga härfvan af den polemik, som allt ifrån sistlidne vinter utspunnits i några af de härvarande tidningarna, alltifrån den bekanta historien om den tillämnade koalitionen. Det vore minsann icke underligt; man vet knapt något mera derom med säkerhet här i Stockholm. Imedlertid förmodar jag, att man äfven i crikets andra stad) är nyfiken att få något närmare lära känna ställningar och förhållanden, och jag upptecknar derföre här något af de on-dit, som äro mest gängse, och tillika stödja sig på mesta sannolikhet. Hvad man väl först och främst kan taga för gifvet, är, att frågan om 107 :rs tillämpnirg, det vill säga om en anmälan af Ständerna hog Konungen, att han ville omgifva sig med en nyregeringspersona!, kommer mera allvarsamt i fråga vid nästa riksdag, än vid någon af de föregående, nb, ibland de ofrälse stånden. Likväl äro majoriteterna ännu mycket ovissa. Bondeståndets blifvande utseende och färg kan väl ännu ej bestämmas, emedan många unga komma upp för första gången och ståndet derigenom blir vida talrikare, dels genom frälseegares deltagande, dels derföre, att en riksdagsman nu ej får representera mer än en domsega. Hvad Borgare-ståndet beträffar, känner man svårigheten att få riksdagmän för städerna, som kunna vara borta från siva yrken, och detta stånds sammansättning beror således mycket på et tärningkast. Om presteståndet torde man med mesta säkerhet kunna redan förutsäga, att det får åtminstone en lindrig färg af opposition; men hu:uvida man derifrån kan vänta en tills dato så ovanlig kraftyttring, som att begära en rådgifvareperscnals entledigande, är naturligtvis ännu ytterst problematiskt. Under sådana förhållanden beror utgången uti en ganska väsendtlig mån på utskottssättningen inom adeln. Men nu är det en omständighet, som torde vara mindre känd, att riddarhuset vid nästa riksdag kommer att se ut till en god del annorlunda, än vid de båda föregående, i synnerhet om, såsom det säges, ett större antal än förr, af landt-adeln skulle resa upp till Stockholm och taga ut polletter. Det är nemligen ett ganska stort parti, äfven af de på riddarhuset representerade embetsmännen, som, utan att det skulle vilja ingå på några alltför radikala reformer, likväl nogsamt inser, att det icke bär sig länge utan en regeringspersonal, som äger att uppvisa andra talanger och energi än den nuvarande, och som dessutom på intet vis älskar det såkallade Brahevåldet, för hvilket alla nu måste buga sig, och som till och med räknar ibland sig flere af de rikaste och mest ansedda familjer. Friherre Sprengtportens plötsliga afskedande sistlidet år gjorde i detta afseende en stark chock på tänkesätten, likasom H Exc. grefve Brahes högst okloka åtgärd under sist lidne riksdag, att kommendera bort baronerne Ste dingk och Klingsporr på fästningar, för det de p riddarhuset yttrade sig i ett par frågor på ctt sä som ej öfverensstämde med generaladjutantens fo