Aftonbladet – 31 oktober 1839, sida 2

Med Grefve Anckarsvärd företager Rösten derefter jemväl en räfst, som är temligen lån och i vår tanka utgör den svagaste dele: af arbetet, enär förf. på flere ställen tydlige sökt sak med grefven, der sådant ingalund: varit af behofvet påkalladt. Vi skole i en föl jande artikel serskildt något närmare belys denna räfst, hvartill förf. egentligen tagit si; anledning al grefvens för någon tid sedan i Af tonbladet införda artikel. Imedlertid innehålle äfven denna del åtskilliga ganska läsvärda bitar serdeles öfver en och annan brist i Norska kon stitutionen, som förf. tagit i betraktande, oc hvilken hittills undgått de fleste Svenskars upp märksamhet, men hvarom det är godt att p förhand hafva blifvit eriarad, 1 fall eit när mande, skulle komma i fråga på allvar. De punkt i grefve Anckarsvärds artikel, vid hvil ken förf. måhända med mesta rättvisa fästat sig är det uttrycket att cvåra former bindra de sanna och verkliga dugligheten att komma framp Ehuru deita uttryck, sådant det finnes applice. radt at grefve Anckarsvärd, om vira förhållander i motsats till Norges med dess representation, gan. ska väl kan försvaras, så är det likväl allt fö: generellt sagdt, för att ej tåla vid en inskränkning. Det är ett sådant arbete som chRöstem nu företagit sig, genom att söka vis2, det äfven hos oss ett tillräckligt antal utmärkte personer innas, för att deraf kunna sammansätta en ny minister. Den lista på namn, som förf. härvid ;senomgår, är, på samma gång som den kanske mest af allt fordrar att beledsagas af nödiga srinringar, likväl en bland de intressantaste dear af arbetet, hvarföre vi skola återkomnaa till in närmare granskning deraf. Härefter öfvergår förf. till en vederläggning f den vid något föregående tillfälle framkastade satsen, att någon räfst med den närvaranje rådgifvarepersonalen icke skulle behöfva komna i fråga, derföre, att adenna personals och udet gamla hofpartiets aflägsnande från affärerma i alla fall, icke långt till, nödvändigt miste uänträffa i följd af nalurens ordning. Förf. visar huru denna sats endast skulie leda derhän, att coefierrättligheten på detta sätt befunne sis Ii oarnhhadt ha. alminsfone de fom åren