Aftonbladet – 31 oktober 1839, sida 2

en närmare granskring deral. Härefter öfvergår förf. till en vederläggning af den vid något föregående tillfälle framka. stade satsen, att någon räfst med den närvaran. de rådgilfvarepersonalen icke skulle behöfva kom: ma i fråga, derföre, att adenna personals oci adet gamla hofpartiets aflägsnande från affärer. ana i alla fall, icke långt till, nödvändigt mist cinträffa i följd af nalurens ordning. För visar huru denna sats endast skulie leda der hän, att coefierrättligheten på detta sätt befun ne sig i orubbadt bo, åtminstone de fem åre: Nordin, ait vara aFrib. Nordins tidning 0. sS. v., hvilka förut så länge figurerat dubbeltidningen Freja, och nu upprepas a cRösten,, torde här måhända lämpligen på kalla ett kort svar. Förhållandet är, tvert emot allt detta skrik, att Aftonbladet aldri på något sätt pnositift uppträdt såsom orga eller kämpe för Frib. Nordin, men väl emo en och annan af hans åsigter vid förra riks dagen. Icke ett enda ställe kan i alla Af tonbladets årgångar uppletas, der vi åt Frih gifvit en tiondedel af ae loford, som uf. d Utgifvaren uti sir tidning Argus så friko stigt slösade på honom är 4823 eller 1826 vi minnas nu ej rätt hvilketdera, då Frib. ehuru ledamot ef Swvtsrådet, emot grundla gens ordalydelse, illika bekläddes med Of verståthållare-embetet, hvilken grundlagsvi driga handling Argus då tog i försvar, un. der åberopande af Frih:s utmärkta egenska. per. Aftonbladets position till Fribh. Nordir inskränker sig således dertill, att wvi förs och frärost nigra gånger yttrat vår tanka det Frib. uti Skildringarne blifvit med öf verdrift häcklad och klandrad, medan Ex cellentissimus ännu skonades, och för de andra, att vi icke velat underskrifva Freja bevekliga framställning derom, att Frih., ov han icke pillade systemet, likväl skulle begå ett förräderi genom att taga afsked och upp: träda i opposition, för att strida för ett 2nnat system, blott för det han, innan afskedstagandet, enskildt umgicks med en af oppositionens mediemmar för 40 år sedan. Nu är det verkligen sannt, ait det kan hafva sina svårigheter att opponera sig mot systemet, om Frib. sjelf varit komprometterad i en del af de åtgärder, som utgjort samma system och följaktligen måste till en de blifva föremål för anmärkningarna; men härvid måste dock något tagas i betraktande hvad Frih., evxligt regeln audiatur et altcra pars, härom sjelf möjligen kan hafva at! andraga. Vi hafve ej gått längre än att försvara derna hans rätt att varda körd innan han dömes. Vi taga oss dessutom fribeten att härvid fästa Röstens, uppmärksamhet på en annan omständighet af någon vigt. Skulle man nemligen antaga, att en person, blott för det ban till en tid varit invecklad i et! visst partis ställningar och förhållanden, sedermera för all sin tid vore dömd till tystnad, äfven om han förändrat öfvertygelse och funnit att han bedragit sig sjelf, eller af andra blifvit bedragen; skulle, med ett ord, genom ett sådant förhållande en väg till rättelse och förbättring för framtiden anses utestängd, äfven för den, som ville underkasta sig ansvaret för hvad han för sin del felat, så finner väl cRösten), att ingen, efter en sådan åsigt, kunde befinna sig i en mera betänklig belägenhet än t. ex. just Skildringarnes författare, som i följd afillusioner, för en tid varit med bull och hår gifven till tjenst åt asidoinfytandet och sjelf i ett af sina bref uppenbirat, ait Frih. Nordins försök att motverka hans deltagande i detta sidoinflytande, utgjort en af arledningarna till spänningen mellan honom och Frib. Om nu, detta oaktadt, visserligen ingen förtänker Hr Crusenstolpe, att ban drog sig tillbaka, sedan han funnit sig bedragen i sina begrepp och förhoppningar på Braheväldets nytta för det allmänna, och att han, efter att hafva hunnit blifva fullkomligt adesenchanterad,, mer än någon annan bidragi att upplysa om sidoinflytandets rätta Fa och karakter, så borde väl åtminstohe ha låta samma förmån tills vidare få Ö Frih. Nordin, som den han fått; na sig Å 4 Br Sf tillandana Å