Aftonbladet – 28 oktober 1839, sida 2

JemnvYlgt har han uppsnappat allehanda löst prain (är det icke förfaseligt, att en bonde är fräck nog påstä, att äfven han bör ha menniskorättigheter etc. ?!), adels af avisorna, dels af avisskrifvare, som äro hans födde patroner (bvad tror du väl, att Strinnlund, Jan Bengtsson, Botvid Jonsson, Jon Jonsson m. fl. säga härom?), och i allmänhet bygyer han lättare staten än plogen Ingen farsot är så smittsam, som den demokratiska (det behöfs då sapnerligen deremot bättre karantänsanstalter, än mot choleran; Kons. torde benäget vilja åtaga sig bestyret att vara karantäns kommission!), och baos hemmavarande bröder lyssna med välbehag till den högt upplystes frisinnade deklamationer. å d.moraliseras efter band dei stånd, som borde utgöra landets kärna, etc. etc. ete. Och så moraliseras samma ståndgs representanter af de högvördige Helherrarne i Wexiö! — Känn på den tobaken, min ahaifherrel — I Att de heliga fäderna låta sina fördömelseskurar så väldeligenhagla ned öfver oss cenfoldiga bönderp, har utan tvifvel sin grund i någon gammal syad, bedrifven af oss vid sista riksdag. Jag slutar dertill af den skofläxa, som då i afskedets stund blef oss gifven af presteståndets vice-, men nu blifvande ordinarie talman, Hr Erkebiskopen Wingård, som anförde afskedsdeputationuen. Slå upp pag. S44 i 11:e banget af bondeståndets protokeller för sistihdne riksdag, och du skall finna, huru fint politiskt, den goda herden kiippte sina får, af lutter ckärleka, och bur han aväntar att de skola förbättrade : åteskowma till nästa riksmöte! Att cobehayets minne eller nya företeelser icke hafva stört den; cömhet och omvårdnad för vårt välk, hvarmed, enligt deputetionens utsago, vi af de högvördige fågerna voro omfattade, derpå har Wexiös Konsistorium nu lemnat oss ett ojäfaktigt bevis. Men — i0ec! — hvad hade väl också Saul att göra med profeterna? — Låtom 038 bikta! Hvarföre yrkade vi biskopsembetenas indragning — nhvarföre ett nådår vid hvarje ledigbilifvande prestiägenhet, för att af desse inkomster biida folkskolor, hvilka Kons. nu vill visa vara så cskadlija,? Hvarföre ville vi borttaga likstolskoen — ville ej bygga och bättra prestgårdarne i vidsträcktare måu, am som lag säger? Ar icke detta och mera sådant bevis på gudiöshet, på religionsförakt, på ett sträfvande att taya brödet ifrån barnen och kasta det för Kundarna? Bevisar det icke klarligen svenska bondens oförstånd i dagens store frågor? Blef icke majceslätet smädadt af oss, när vi afslogo den föreslagna förändrivgen af 72 regeringsformen, och dess högste embetsmän och rådgifvare, då vi gjorde enmärkningar mot dem? Mästrade vi icke vår Korung (man vet numera, att det betyder konseljen) då vi nedprutade eller afslogo ätskilliga af de begärda högre statsanslagen, då vi stretade emot statens skuldsättning genom utländska lån, förklarade högt vårt missnöje med dåvarande konstitutionsutskott, och uppförde flera sådane vämjelisa spektak.lför verlden? Låt 088 göra bot i säck och asko, så kan ännu möjligen Kons. meddela oss äflatsbref, och vår äras dayar återkomma.r Eit yttrange i C. straffpredikan är mig något dunåelt, mer Gunås! det är väl nu igen mitt ofarstånd i dagens stora frågor, Beom vållar det. cI ellmänhet bygger bonden jättare staten än piogen,! — Menar C alfvar härmed, så kan jag icke begripa hvarföre avår äras dayar. då skola vara så alideles försvunma! Ty jag har hört, att det fanus en tid i gamla verden, då en Romersk bonde togs från plogen och byggde Staten; icke var det någon skamlig tid för Romerska bongen? Jeg hargläst, att älven här i Sveiige fordom funnits bönder, som bygyt staten i stället för plogen, t. ex.i Thorynys, i Engelbrekts vid, ja: att dessa bönder äfven vägade döma och mästia sin Konuny! Kallar väl histvrien dessa dagar Syenska bondens äras, eller vämjeligh.ts dugar? Och vad kallar bon deremot en Gustaf Trolles — np Hens Brasks — en Jöns Beld:vackes — en Göan Domprosts m. fl hoglärdes dagar? Du, som bor i granskapet af det lilla Rom, hvarfrån bauul;sningsbullan utt åll ofver oss, arines,n-; la e! har du icke genom ditt uppforande vid! ch efter sistl. Riksdag, afven bidragit att reta dej elija fäderna i lufsen på oss? Jag fruktar, attj etta är händelsen, åtmins one till någon del, och örmanvar dig derföre: Betänk hva.af du falien äst ch bältra dig! Visa dem att du också unge:stunsm läser en annan bibel än Aft rbiscei, och säg em: Icke u.i bondebibeln, uran i den hliva skrift ar jag bland annat uppsnappa föjande: och astän J hafven nyckeln till vitandet fortörnens J äl ändå icke, om en Sv nsk bonar åecklaimerar nåra ställen derut? — lå så upp 2 Mos. 32 cap., om handlar om en prest, som lät rilva alla aöringar ur fiuntimmernas Ööroc, och gör deraf en 4 uldkalf till Gud, samt ärer folket d-nsa omkring. ensamma, och då de ia afgude i skall straffas få: olhet eesamt tetata vivlerne; Läs vidare i 4 Mos, 2 235 — 24 kap., de det står om en Piofad, om kowmer lunkende på ena åsninno, kal:ad af n M abiisk öste, alt förbanna det folket, som fvestäcker j:rdenes ansig:e. (Mån e icke culikom j:g, Öreställe dig det högvy. Konsis. såsom ileam, och åsnan, som ban tider på, åsom en bunev!) Med all sin enfarldejhlvt sr duck åsnan det ov blean., med alt sin vödvom och trulidom ice se; hon ser eugeln med det blixt ande ssärdet, jävudei vägenom, ke undan och fralsar sin ys e 3ive anger. Mon får lika manga ånger ryk fil belömng tills bon sudtelgen mäste öppa dn mun vC3 håva: — Åicke jag den, som u sider uppå? hvarföre slå du mig,? — aDet stumia arbecsåju et s-lade med menniskoröst, och förgg profelens calenshap, hvilken älskade vrånghens lön. oen blef st all.d för sin vrånghet. 9 et... 2. 45 16. Sedan kan du äfven visa dem t du lä 4 8m 2 42 47. 22. huru den tiens prester astucko i . rytorna elier kitteln eller anrnorna eller krukorna, eter de fetaste bitarne, bh oll och med icke vill: hafva kokadt köt, utan os ÅA 8 ch a I. FM om da Sof a olla fas na das 1 4 j UU) -— -— AA —A -— — -— a