Aftonbladet – 19 oktober 1839, sida 3

oranden star på erutvan, 8) bbvlilka dessa koi ar tagna, blir den sista menniska, som brinner upp. EE Briggen Amistad. Utanför NewYorks kust förmärktes i Aucusti månad en brigg hvars besättning endast syntes bestå af Negrer, som illa manövrerade sitt fartyg. Detta fartyg väckte i New York den lifligaste oro, och flere mindre krigsfartyg äfvensom ängir gatten Fulton utsände att söka upp detsamma. MDetiyckades slutligen briggen Washin.tom förd af kapiien W. Caoncey, att upbringa det misstänkta firiyget i Gardners-bay vid udden af Montavy på Lorg-Island. Briggen Washington var sysselsatt med att kunskapande mellan udden af Gardner och Monrtauk, då den nära spetsen af Culloden fick i sigte en brigg, liggande för ankar, den kapitenen på Washington ansåg sig böra visitera. Då han naikodes såg han ett stort antal folk sysse!salta att fara fram och tillbaka mellan stranden och fartyget; han lät då bemanna en slup. den han utskickade under befål af en löjtnant. Då denna båt nårmades, märkte de på dack en mängd negrer, samt tvenne hvi2, som anropade ofliceren om beskydd. På tillfrågan svarade de, att briggen var Spansk, hette Amistad, förd af Kapten Ramonflues destinerad från Havana till Guanja nära Port Principe, med 354 negrer och tvenne passagerare om burd. De svarta hade fyra dagar efter afseglingen gjort upror, dödat kapitenen cch tre man af besätiningen och gjort sig herrar af fartyget med föresatts att åtsegla till Afrika. Pedro Montes, passagerare uch Jose Rues, egare till slafvarne och en del af lusten, hade blifvit skonade för att föra fartyget. Sedan de fyra dagar kryssat i goifen Bahama, styrde de kurs till ön St. Andrt, der de iniogo vatten. Härifrån styrde P. Muntes mot Cap NewProvidence, under det han inbillade negrerne, att han styrde åt Afrika. Imedlertid ville desse icke tillåta, att man ankrade i någon bamn, utan nöjde sig med att under natten ankra långt från land. De begge hvites belägenhet hade under tiden sarit ömkansvävd. De hade biifvit behandlade med största grymhet och sväfvade hvarje ögonblick i fara att blifva beröfvade sina lif. Montes, som styrde fartyget, led mycket af tvenne blessyrer han fått under revolten; flere gånger förnysde negrerne befallningen till honom att styra åt Afrika, och som de misstrodde honom, styrde de sielfve om dagen efter solen, men orm natten styrde altid Montes tillbaka mot deras afseglingspunkt. Tvenne dagar befunno de sig på kusierna af Long-Island. Derefier voro de två månader ute på öppna sjön, under det Negrerne om dagarne styrde åt Vester. men de hvita om nätterne återvände åt Öster eller Norr allt i hopp att träffa något krigsskepp, som kunde befria dem ur dens rysliga belägenhet. Flere gånger nalkades Amerikanska fartyg. Då instängdes de hvita och negrerne styrde sjeifve. På nägra af dessa fartyg hade: de köpt vatten och lifsmedel. Den 24 Augusti, då de upptäcktes af besättningen på Washington lågo de vid Culloden för att taga in vatten. Negrerne slogos i bojor och infördes i hamnen New-London. Chefen för denna blodiga tragedi hette Cingues, en man af 25 eller 26 ärs ålder, 5 fot 8 tum, af en stark kroppsbyggnad. Hans min utmärkte stor liflighet, kraft och kaillblodighet. Det var han, som med egen hand dödat kaptenen och två af de hvite, medelst halsens afskärande; och negrernes ryggar buro djupa spår efter den behandling, de lidit af honom. Han väntade sin dödsdom med ett lugn, värdigt ålderdomens stoici. Antalet af de svarta var 39; 15 hade dödt under sresan, som varat :63 dagar. Fartyget jemte lasten såldes i New-Hayen för ägarens räkning,