Aftonbladet – 19 oktober 1839, sida 3

Rom. Han skulle afgå till Havre såsom i för: gårs, med det ångfartyg, hvilket då väntades från S:t Petersburg till Köpenhamn. Från Havre gör han ett besök i Paris, der ban ämnar uppehålla sig någon kort tid, innan han begifver sig till Italien. — Till Bristol ankom i början af förra månaden ångfartyget Grcal Wislern, från NewYork, och hade gjort resan på deu exempellöst korta tiden af 42 dagar 43 timmar. — Den bekante resanden Furst PöcklerMuskau har nyligen, från sin tour i Orienten, ankommit till Pesth, der han ämnade qvardröja några dagar, och sedan öfver Wien fortsätta resan till Tyskland. I hans svit befinner sig en ung ficka från Abyssinien, med hvilken han visat sig i en loge på spektaklet i Pesth. — De bekanta Bajadererne befinna sig för närvarande i Bordeaux, för att der inskeppa sig till hembygden. Genom preussiske konsuln hafva fyra vackra juvelarmband blifvit dem tillställda, hvilka drottningen af Wirtemberg skänkt dem, åtföljde af en ganska smickrande skrifvelse. — Johomsterna af transporten på jernvägen emellan London och Birmingham har, sedan någon tid, stigit till mer än 414,000 i veckan. — Prejudikat. Nyligen blef en man med ett ganska aktningsvärdt utseende, af en domstol i London dömd till an månads fängelse, emedan han i skänkrummet till ett värdshus, kysst en tolfårig fiicka, värdens dotter. I domen uttrycktes den mening, att det vore en attentat mot ett fruntimers frihet, att kyssa henne mot hennes vilja. — De fleste kreaturshandlare, som besöka den stora marknaden i Barnett, bo i de fruktbara grefskaperna vid gränser mellan England och Skottland, och resa i början af våren ända till de nor döstra kusterne af Skottland för att samla den ypper!iga bögländska boskapen, som redan är inköpt af de driftige landtbrukarne. Tergplatserna i Skottland äro öfverallt så väl furnerade, att krealurshandlarne, då de inträffa i Falkirk, redan gjort betydande inkop. Boskapen delas sedan vanligen i hopar af 4000 och anförtros åt Skottska oxdrifvare. Boskapshandlarne återse icke sina kreatur förrän i Barnett. Resan begynner vanligen från Keith i grannskapet af Banff vidfgränsen af höglandet, och tillryggalägges på 34 dagar till Barneth, då oxdrifvarne gå 46 Engelska mil om dagen. Drifvarne erhålla 4 sh. och hvilopengar, 4 sh. förhöjning så snart de kommit öfver Tweed al egendomsägaren, och lika mycket af landtbrukaren som lemnar foder. För hela resan erhåller drifvaren 8 pund st. och 40 till 45 sh. för återresan. Många af dessa drifvare hvars klädpaltor af em klädesmäklerska icke skulle värderes till 6 pence, hafva ofta 7 å 800 pund på sig för att betala foder och tull. Merknaden i Barnet besökes årligen af 4500 oxdrivare, — Förliden mårad träffades i Clydefloden i Skottland tvenne unga hvalfiskar, innemot 22 fot ånga; den ena blef uppdragen död på stranden; den andra, som för ebben och det låga vattnet icke kunie simma, blef med stor svårighet ihjälslagen. — Kapten Marryat berättar i sin bekanta resebeskrifning om ett bolag i Nordzsmerika, som ät bearbeta en kolgrufva, hvilken gaf mycket dåiga kol. För att bjelpa upp grufvans kredit, adresserade sig bolaget till en ganska ansedd och irflyelserik mean, skickade honom ett prof på kolen, och bad om hans yttrande. Någon tid derefter emotog bolaget från honom följande intyg: aUndertekrad har profvat de kol, som biifvit mig iillsända sån bolaget i ; det är min fullkomliga öfvertyelse, alt den perscn, som vid den allmänna verl!dsranden står på crufvan, sf hvilka dessa kol äro agna, blir den sista menniska, som brinner upp.