Aftonbladet – 16 oktober 1839, sida 2

VA AS 2 FUSN 6 nn BER dagen ; Emellan adeln och de ofrälse stånden kan i sjelfva verket enighet ej komma i fråga, sedan Riddarbuset, såsom man af koalitionstillställnin-garna bestämdt kan förese, vid riksdagen kommer att dela sig i tvenne hofpartier, af hvilka det ena ej är mera förtjent af nationens aktning, förtrolende och sympatier, än det andra, och som båda Itvå i själ och hjerta äro lika aristokratiskt sinnade samt emot de ofrälse klasserna och deras rätt mältiga intressen i hemlitghet lika fientliga. Hvilketdera partiet blir rådande på Riddarhuset, kan ock Iderföre vara likgiltigt. Vi upprepa i detta hänseende den vigtiga sanningen, som vi redan i föregående nummer yttrat, och som för Aftonbladet varit så svår att smälta: De ofrälse stånden, sig aemellan eniga, äro tillräckligt starke, om de känna lasin styrka och veta att bruka den, för att kunna agöra hvad rikets rätt och bästa kräfver; de beahöfva i sjelfva verket lika litet adelns hjelp som adess förmynderskap. Och pär de gamla konsterna begynna, att under liberalismens larf stifta split och söngring inom och emellan de ofrälse stånden, så är ingenting enklare, än att en gång för alla afslöja dessa intriger och göra dem till intet medelst en formlig motion om afskaffandet af adelskapet och af alla adliga titlar och företrädesrättigbeter, väckt tillika med frågan om en representationsreform, grundad på allmänna val. Hvar och en representant i de ofrälse stånden, som hittills trott på frälseliberaliteten och på de adliga demokraterne, skall då få ögonen öppna och kunna se, huru litet allvar det är både med det der cnärmand:et till norska konstitutionen, och alla andra liberala och demokratiska fraser och deklamationer. Ty så ifrig Riddarhusliberaliteten är emot andra skrån och deras rättigheter, lika så kärt bar den sitt eget skrå och att få behålla dess foreträdesträttigheter. Det sätt, på hvilket frälsetidningarna, Aftonbladet och Dagligt Allehanda, betett sig i diskussionen om adelskapets afskaffande, är redan tillräckligt talande. Och sedan alla de superioriteter, som förr funnos på Riddarbuset, nu äro borta, på sätt i början af denna artikel blifvit sagdt, samt all moralisk och intellektuel öfverlägsenbet försvunnit från ståndet, och denna deremot är till fipnande ibland de ofrälse klasserna, så kan också i sjelfva verket ingen reform vara mera tidslenlig och af samhällsställningen påkallad, än den, att formligen afskaffa adelskapet och att verkligen närma oss till Norrmännen. Themat för denna artikel är i tysthet linadt från lr Assessor Crusenstolpes bref; men vi hoppas, att det befinnes så raguseradt eller arguseradt, att man gör af. d. Utgifvarer, den artigheten att taga alltsammans för hans eget opus. Det låter sig lämpligen delas i tvänne delar, hvardera med sin serskilda argusiska stämpel: nermligen uppmaningen till enighet och uppmaningen till adelskapes afskaffande; håda instämma, som msn ser, förträflligt med Assessor Cruserstolpes varning: alotet Ständsagg! Intet Ståndsgnahbbl Huivudpunukten i förra delen är, att acemellan adeln och de ofrälse stånden ingen enigbet kan komioa 1 fregen Det bör till heder för ella fyra stånden få lantagas, att de icke fästa något afseende på denna cffenptliga uppmaning till misstroende och tvedrögt. De iverkaänvna såkot deruti det skrik, som under enväldets nmkdagar stö fördes på turgan, för att försäkra je styrandes öfvermakt genom de styrdas söndring. Hela skilraden är, alt tvedröptens ödlor då smögo på ståndsklubbar och källare, men att de nu lvingas göra sin sak inför allas ögon, hvilket onekligen är en förmen. , dse ) Detta utfal! är uppdikiact, såsom de med Argi taktik bekante vä! torde föreställt sig. Afionbladet innehöll några citater ur ett par feflexione: Öfver en föregående astikel af af. d. Utg.n. men intet slegs utfall mot Förf. Act ban alltjemt velat spela martyr. är en kå d sak; allt, som anföres mot hans sofismer, är en adenigrationn. Red:s arm. ) Vi anse oss vid detta tillfälle ej böra uvdeilåia, att påminna om de hfliga uppmaningarne till enighet emellan rikssånden. som Assessor Crusenstolpe uti sina bref om aStällningart och Förhållandenn, den ene gårgen efter den area för lidne år framställde. Då men redan sev de astorar tidningarna göra allt isad de förmå, för act upptaga och undersiödja den gam a Ridcarbusoch Regeringstaktiken, alt inom te ofralse stånden sätta intressen i håret på byerandra, så är det åtminstone glädjarde att ba förnummit, det en frälsemans stämma uttalat sig mot denna förrädiska taktik, och vi torde så förusätta, att Assessor Criusenstolpes röst öger mera auktoritet, än de båda agenterna å: kealitionen och det nya hofpartiet. wAllt beror vid nästa riksdag, Yt trade Assessor Ciusenstolpe i andra brefvet om Ställningar och fösbålanden, på enighet cemelalan stånden; och man måste bafva ögonen fäastade på de falska profeler, som under paltrioalismens eller liberalismens larf utså frön till amisstroende och missnöjen så väl inom som a mot korporationerna. Judarne pläga på sjelfva adörrposten i sina boningsrum uppspika några Or Mn mm om — etänkespråk ur Gamla Testamentet. Jag skullel avilja föreslå, att man så väl öfver riksståndens aserskilda samlingsrum, som på kvarje riksdagsemans inträdespollet ristade orden: cIntet ståndsQaqg! Intet stltåndsgnabb!s Det är antingen oförstånd eller oärlighet, som bringar sådana ämnen å bane, när det allmännas väl är i fråga. or