Aftonbladet – 16 oktober 1839, sida 2

REVY AF TIDNINGARNE. aIntet Ståndsagg! Intet Ståndsgnabb! Dei är antingen oförstånd eller oärlighet, som bringar sådane ämnen å bane, när det allmännas väl är i fråga.n Dessa ord, tagna ur andra brefvet om Ställningar och Förhållanden, äro citerade uti er artikel i Freja, såsom ett täinkespråk för representarterna vid nästa Riksdag. Denna atikel är, såsom hvar zman kan se, af af. d. Utgifvarens af — — Argus, hand, och en af de märkligare bland dessa kuriösa kraftyttringar af rent och oblandadt arguseri, hbvarigezom den celebre förf. liksom söker att öfverträffa sig sjelf, den ende medtäftare han nu mera äger. När enighet predikas af en publicist, som förvärfvat sig tillnamnet aden gamle ormen i tid ningsverlden,, bör man väl föreställa sig, att tvedrägten icke gråter, och på det en hvar må se, att detta ej heller nu är händelsen, hafva vi ansett oss böra lemna vår publik del af denna xznärkliga predikan in extenso; den passar förträffligt till f. d. Utgifvarens, sernacte taktiska slingringar, för hvilka opiniunen allmänligen gjort honom till härold för den konservativa eller så kallade agubbbkoalitionenn, hvars i dagen framdragna strä vanden gå ut på att paralysera reformplanerne vid nästa Riksdag. Sedan nemligen förf. förut, såsom en legd kämpe för skråoch probibitivsystemet i näringarne, sökt underhålla de näringsidkande klassernas olycksaliga beroende af regerisgens konst att höja ech sänka deras aktier, och sålunda arbetat att förekomma alit närmande åtminstone mellan borgareoch bondestånder; sedan han genom hopsmörjelsen sf en koalition sökt binda Grefve Anckarsvärd vid ett visst statsråd, för att göra åtminstone en erkänd fosterlandsvän misstänkt, samt i denna likt insmort ett rörande tal om förräderi innom konseljen,, för att skaffa asyst-met, medidande; sedan han, lik en betsad dogg, avfallit författarne till ett liberalt, på principen af almänna val bygdt representationsförslag, men deremot sjelf hjelpt att framskaffa och frampuffa ett förslag, som bibehåller och förstärker den adeliga ståndsrepresentationer; sedan ban i råga om en representationsförändring först funnit ett hinder i saknaden af astatens palingenesi och sedan i bristen på autredning af fo!krepresentationens bestämmelse och änpdamil; sedan han, i sällskap med Minerva, sökt förlöjliga Norrmännen och bortskrärsma hvarje anka på ett närmande till Norska konstitutioren med evigt ordande om det Norska bonderegementet, om kränkelser och förhånelser, och hela den tvåfetade massans valrätt, och selan han i artiklar, hvilkas mängd och längd ngen förmår mäta, oaflåtligen bedyrat, att de iberala tidningarne, de må skrifva buru lihealt som belst, ändock icke äro hvad de synas, . Vv. 8. hvad de äro, utan aförklädda hofmän, te.; så tager han här bladet fullkemligt från Nunnen och säger oss Öppet och oförtäckt, hur