Aftonbladet – 5 oktober 1839, sida 2

pakalla en förklaring at Hr EFriherrn. RÄTTEGÅNGSOCH POLISSAKER. Aktionerne emot ÖfverståthållareEmbetet för Polisärender, eller Hr t. f. Polismästaren Hultberg. Då advokatfiskalsEmbetet i Svea Hofrätt förlidne April månad, uti åtalet mot Hr t. f. Polismästaren, Hr Häradshöfding Hultberg, röranpe Yaglingarne Christens, Berglunds och Lundbergs pinande till bekännelse, afgaf sitt slutliga memorial, och deruti emot Hr Hultberg, för berörde förseelse, framställde det svåraste påstående eller fästningsstreff, trodde och hoppades hvar och en heit säkert, att detta skulle leda till mera försigtighet och något återhåll godtycket hos Hr Hultberg vid berörde embe1es utöfning; men att detta likväl icke fskedde är nogsamt kändt och styrkes ännu mera genom de olikartade åtal, icke mindre än tio till antalet, som nu äro anhängiga emot hunom. Vi framlägga här nedan en resumåe af dessa åtal och deras anledningar, af hvilka det synes, som, ifall Hr Härsdshöfdingen Hultberg ännu längre skulle få fortfara att bekläda sin plats, på hvilken han tyckes sitta nästan lika fast som ett Siatsråd på sin taburett, så torde snart nog ett serskildt AdvokatfiskalsEmbete korama ait erfordras blott för utförande af aktioner emot honom, och, hvem vet om icke äfven en serskild Hofrätt, för att i den pröfva och döma. Af detta är en stor del redan bekant för Regeringen, då JustitieKansleren redan i Maj månad på befallning förelade Kongl. Moaj:t en förteckning på de aktioner mot Hr Hultberg, som intill dess blifvit anhängiga, och flera andra grofva misstag och bevis på försurmlighet hafva stått i tidningarna. Det värsta härvid är, att folket icke vet hvad det skall tänka om allt detta. Det har nemligen svårt atttro, det Hr Hultberg, efter den allvarsamma varningen at det första åtalet, skulle vågat fortfara med dessa laglösbeter, om han icke ansåge sig äga något mäktigare samtycke till sitt godtyckliga handlingssätt, och något stöd, som kunde hålla honom ryggen fri, 1 händelse ban för strängt attakerades på fiskalisk väg; och då man derisenom ser, att Reg., som känner hela förbålandet, likväl det oaktadt icke aflägsnar Hr iTultberg, så finnes åtminstone en anledning tiil den roisstankan, för den som vill vara misstänksam, att någon mer än Hr Möllerhjelm med et: hemligt bifall styrker honom i hans förfarande. Af det anseende Polismästare-embetet åtnjutit i folkets ögon, återstå härigenom nu mera snart sagdt endast spillrorna. Dei ser imedlertid mörkt ut, att alli skall 2flöpa med blotta böter, när man genomgår den nedanstående förteckningen. 4:0 Ifrån Justitiekanslersembetet den 31 Mars 1839, rörande förfarandet med ynglingarne Christan, Berylund och Lundberg, hvilka, på Hr t. f. Polismästarens befallning, blifvit af uppsyningsmännen Kretz och Witimeyer pryglade, för att förmås till bekännelse af brott. Om denna aktion bar läsaren sig förut tillräckligt bekant genom denna uidning. 2:o Ifrån Rikets Ständers Justitieombudsman den 04 sistlidne Januari, för det t. f. Polismästaren fåtit olagligen häkta enkan Anna Cath. Fröberg, fabriksarbeterskorne Maria Cathrina Sjögren och Lena Sjögren, samt qvinspersonen Christina Wiberg. Förhållandet härmed är följande: Den 45 Augusti anmälde polisuppsyningsmännen Eckerman och Stolpe hos Öfverståthållareembetei för polisärender, ej mindre att de arresterat en qvinsperson vid Ramn Jokanna Grönberg, såsom misstänkt att hafva vid Munkbron föröfvadt stö!d af pengar, utan äfven att de inkallat enkan Fröberg, jemte Maria Cathrina och Lena Sjögren, för att upplysningsvis höras. Samma dag börjades undersökningen !), då !) Det dervid förda protokollet justerades aldrig för de tilltalade.