Aftonbladet – 5 oktober 1839, sida 2

nan hede begått fjerdedelen 2f de missdåd, han anstiftat, skulle denne troligen blilvit behandlad helt annorlunda. Härtill kommer, att sjelfva subjektet efter allas omdöme är ett af de uslaste, som historien har att framvisa; ty vore det något verkligt värde eller kraft i honom: hade han underhållit det borgerliga kriget af öfvertygelse och nit för sin tro och för en id, men icke blott för en låg personlig egennytta, så hade han väl äfven uppfyllt det högtidliga löftet, som han gaf ar 1834, catt segra eller dö för den heliga saken, och icke låtit sina avördade fötter, så hastigt taga vägen åt Frankrike. — Att Marotos handlingssätt var ett förräderi mot Don Carlos, är väl sannt; men han gjorde likväl dermed en stor tjenst åt sit land; och om alla så beskaffade handlingar skulle stämplas med vanära, så begick väl Adlercreutz år 4809 en af de skändligaste, då han arresterade Gustaf Adolf, som likväl redan var hans lagkrönte konung och i obestridd utöfning af regeringsmakten öfver hela landet, hvilket deremot ej var händelsen med Don Carlos. Huru vill väl kamarillan reda sig ifrån denna nöd: vändiga logiska slutföljd? — aF. d. Utgifvaren, fortsätter i Freja ännu sitt fälttåg mot Friherre af Nordin. I gårdagsbladet har den kloke taktikern ändtligen bör. jat rycka fram med hvad som utgör hufvudsyftemålet för hela denna manöver, då han yttrat följande märkliga ord: — — och vi hoppas, att den verkliga coppositionen inom de ofrälse Stånden, på hvilaka dock allt ankommer, skali visa så mycken aaktniog för sig sjelf, att den vid riksdagen afvisar hvarje association med en frälse opposiltions — —. Härvid bänger väl ännu en liten svans uti den påföljande meningen: som på sådani sätt afbändt sig allt anspråk på förtroende,; men denna svans går det nog snart an att afhugga, och det öfriga kan sedan inskärpas så mycket flitigare, ifall det icke serskildt lyckas till komplett evidens) ådagalägga, att hvarje Adelsman, som bekänner sig till oppositionen, afhändt sig all förtroende,. Eljest innehåller artikeln vis å vis Friherre af Nordin slutet åtskilligt, som håde kan vara att tänka på och i sinom tid