Aftonbladet – 26 september 1839, sida 2

OM KOMMUNALSTYRELSE. Kommunaleller rainicipalstyrelsers införan de, som sedan många år tillbaka utgjort en fron önskan, synes nu hafva öfvergatt till ett all varligt beslut. Orsaken till denna hastiga öf vergång är ingen obekant; signalen dertill gaf från sambällets höjder och tycktes tillika inne luta en accept på framtidens förhoppningar. Här uti torde man äfven få söka förklaringen dertill att den hastigt tillvägabragta opinionsyttringel rört sig mera på ytan, än i djupet af nationen så väl som dertill, att de förslag, hvilka på nyssnämnde signal framkomrit, synts mera vä menta än väl betänkta. Alla hafva de nemli. gen — utanatt för oss utreda, huru den nyain. siitutionen är nödvändig, hvaruti dess väsende egentligen består, huru den förhåller sig till de redan existerande, hvad modifikationer dett: måste undergå då det nya skall deruti eliei derbredvid inpassas, med ett ord, utan att ut: reda, hvarken arten af den nya institutioner eller de föremål, på hvilka den skall verka, — nöjt sig med att, efter typen af det hal: officielia programmet, skänka oss några stycken nya namn, några på bölt hopsatta generella föreskrifter huru de, som hafva vissa gemensamma affärer, kunde välja vissa personer, för att uträtta dem, en uppfinning, som något:hvar kan göra. Man har väl ändtiigen, för att göra saken rätt begriplig, sagt oss, att kommunalstyrelserna skulle öfvertaga de inrikes ärenderna och befria regeringen från dess nu åtagne bestyr med detaljerns; men om man frågar, hvilka lessa detaljer äro, hvad regeringen hädanefter skall: göra och hvad kommunalstyrelserna skola öra, så får man platt intet svar; 3 till 4 per