Aftonbladet – 26 september 1839, sida 2

Vf VV VM VA VED KIL uppföra en stor byggnad, utan ritning och kalkyl, endast efter den lakoniska föreskriften, att verket skall bestå af sten och murbruk. Fråga är likväl om en institution, i hvilken folket uigör, så till sägande, både subjekt och objekt, och der det derföre, mer än eljest, synes böra upplysas om hvad det skall göra och tåla, och sålunda sättas i tillfälle att afgöra, om det vill eller icke vill åtoga sig adewvljerna af de inre regeriugsbestyrenp. Nödigt är alltså, innan man skrider till verket, att utreda hvad en kommunalstyrelse är, och hvad den bör och kan uträtta, för att ändtligen komma till den frågan, huru den bör inrättas; och det är för att ägga någon med ämnet förtrogen person till denna utredning, vi bär framställa några korta reflexioner, med den biafsigt tillika, att förena opinionen om den method regeringen bör följa, för att få ett förslag till kommunalstyrelse så utarbetadt, att det kan Ständerna föreläggas. Af den, som ville skänka landet en grundlig afhandling eller teori för kommunallagstiftningsfrågan, skulle vi begära först, att han måtte säga oss, hvad en kommun är, således huru den uppkommit, huru den förhåller sig till staten, till individen, huru den skiljer sig från andra, tvungna eller frivilliga associationer, huru den kan blifva ett medel för staten att realisera samhällets syften m. m. (som tjenar till begreppets utredgning), och sedan, hur en kommunalstyrelse bör inrättas, hvilka dess funktioner äro, hur den förhåller sig till statens auktoriteter, till kommunalborgaren, m. m., som afgör om nödvändigheten af en sådan styrelse; slutligen skulle vi önska, att han af dessa allmänna begrepp ville göra en tillämpning för Sverge, visa oss, om och i hvad mån kommunalstyrelser här äro nödvändiga, och meddela de allmänna reglorna för deras införande. Det utkast vi här på förhand försöka, torde öfvertyga en och annan, att den önskade utredgningen verkligen är nödig. Kommunen betyder i dagligt tal en association, bvars utmärkande egenskap ligger deri, att den är bunden till lokalen och omfattar de intressen, de pligter och rättigheter (de bruk och plägseder), som genom sammanboendet inom denna lokal äro eller kunna göras gemensama. Från vanliga bolag, från tvungna eller frivilliga korporationer, skiljer sig kommunen genom det olika sätt, hvarpå den uppkommit, genom olika grunder för gemensamheten i intressen och genom det olika förhållandet till staten och samhället. Kommunen är äldre än staten och ursprungligen lika gammal med familjen eller slägten. Det är således icke staten, som skapat kommunen och ingen styrelse kan heller skapa kommuner; det vore att skapa land och menniskor ; äfven eröfringarne tillföra kommunerna fria och färdiga. Grunden för intressenas gemensamhet i kommuner är lokalen, det är den, eller sammanboendet, som alstrat kommunens moraliska existens; så förhåller det sig icke med korporationerna, hvilkas intressen äro sjelfskapade och kunna af menniskohand upplösas. Staten kan skapa en korporation, emedan den kan skapa dess intressen, t. ex. en militär-, en preste-, en embetsmannakorporation; den kan ock, med mer eller mindre svårighet, tillintetgöra dem, och med detsamma äfven korporationen. Men det är i synnerhet kommunens och kommunalintressets förhållande till staten, som skiljer den från alla andra associationer. Kommunen utgör nämligen en integreranae del af staten; den förres intressen äro med den sednares på det närmsta förenade, och detta mer, ju äldre staten är, ju mer kommunernas lynne haft tid att inverka på statens och omvändt statens på kommunernas. Kommunen är således en fast grund för staten; går det kommunerna väl, så har det ingen nöd med staten. Detta kan åter icke sägas om korporationerna: statens intresse kan betydligt falla, under det att korporationens stiger. Eröfraren kan åt adelsståndet, åt presteeller borgarstinden skänka fördelar på massans, d. v. s. på kommunernas bekostnad, men ej tvertom. Kommunens intresse begär ej mer, än de fördelar lokalen skänker och ju mer stalen dera: gifver, ju mer riktar den sig; men korporationerne begöra, hvad det allmänna äger, och deras intresse ar derföre alltid till en viss grad stridande met det all aännas ). Man kan ej sällan med förmån flytta