Aftonbladet – 6 september 1839, sida 2

EN UTLÄNDSK SKRIFTSTÄLLARES OMDÖMEN OM SVERGE. Mr Laings resa. Tredje Artikeln. Läsaren har, genom de utdrag viredan meddelat af ofvansiående intressanta arbete, haft tillfälle att inhemta en del af de orsaker, som Mr Laing tillskrifver den låga moraliska ståndpunkt hos svenska nationen, hvartill han ansett sig kunna sluta af det ojemförligt höga antalet brottmål hos oss, jemfördt med andra länder, och som, huru lindrigt man än vill se saken, alltid utgör ett faktum, hvilket ej iåter sig bortresoneras. Att den genom alla länkarna af samhällskedjan rädande kastanda och det begär bos hvar och en att, om vi så få säga, vara herre öfver sin stackare,, som råder i Sverge, är en af de största anledningarna till dessa missförhållanden, kan en uppmärksam betraktare icke betvifla. Men Mr Laing har angifvit ännu (lera, svm, enligt hans omdöme, äro samverkande med denna, och af det stora intresse, hvarmed vi hört många läsa de föregående utdragen af hans skrift, sluta vi, att ännu några fragmenter deraf icke skola vara ovälkomna. Näst den i gärdagsbladet omnämnda orsaken, härleder han den svaga moraliska ståndpunkten ifrån medelklassernas i Sverge passion för sådana lumpna utmärkelser, som bortgifvas af den exekutiva makten; den ytterliga lystnaden efter bandstumpar och granna kors, (stjernor?), i stället för det hedrande begäret efter personligt anseende och aktning hos medmenniskor, och han erinrar dervid, att dylika lapprisprydnader ofta kunna erhållas endast genom uppoffring af grundsatser. Hos oss,, säger Mr Laing, askulle en välmående handlande, manufakturist eller annan affärsman anse det för föga heder och ingen vinst, att erhålla den toma titela af krigsråd, konferensråd, kommerseråd eller hvilken sådan fåfäng distinktion som helst, vid hvilken icke en skugga hvarken af pligt eller fördel är fästad; och ett adelskap (knightbood) emottages af män i vanlig oberoende ställning, icke utan motvilja och med en obehaglig känsla af dess oförenlighet med en sann uppskattning af social utmärkelse, och snarare derföre, att en vch annan i sin ställning har svårt att undvika det, än emedan det efterst:äfves. Denna passion för hvarje slag al yttre utmårkelser och tillar har Mr Laing funnit nedstiga ända till bottnen af samhället, och han anför, huru han en dag vwarit på vägen att komma i onåd hos en hederlig handtverkare, för det han kallat hans hustru aMadamep, hvilken benämning ullänningar vanligtvis nyttja till gifta fruntimmer, men som hon hade tagit mycket illa, emedan hon var berättigad till Frux,