Aftonbladet – 6 september 1839, sida 2

pr VV DA OSA IVA VALT LIIRHV Id handlingar, bemödanden och ärelystnad. Ha Islutar häraf, att chela det allmänna tän kesättet måste vara så förderfvadt, att det verk ligen accepterar detta såsom någonting verklig emedan man annars icke skulle våga presenter det så i det offentliga.n a Värdet af en sådan upphöjd position, so en Pitt, Fox, Canning eller OConnell äger ho sina landsmän, endast grundad på opinionen måste vara okänd och ofattlig för ett sådan folk.n Man måste tillstå, att denna dom är sträng men — rättvis! Han kommer nu till hvad vi i korthet vid ) rörde i gårdagsbladet, ibland de orsaker, so under tidens lopp verkat till osedligheten bufvudstaden: den demoraliserande inflytelse af exemplet från ett lältsinnigt och lösaktig hof; midt ibland en fattig och sysslolös befolk ning. Hvad han härmed menar, förklaras strax efteråt. aSvenskarne hafva satt en ära i at vara den mest förfinade nation i norden — eller dess Fransmän; och de fläckar, Ludvig XIV:s och XV:s tidehvarf lemnade efter sig på sedligheten, äro ännu hos dem synliga. Härm ningen af de fransyska maneren, lik hvarj härmning af det, som är utan inre värde, gick längre, än sin förebild, och inskränkte sig icke inom hbofcirklarna och de högre klasserna; då dessa blefvo fattigare och reducerade i sina inkomster i bredd med medelklassen, nedstego deras laster med dem och fläckade äfven detöfriga samhället. Men de fel, som karakteristiskt tillhöra hvarje aristokrati, såsom lättja, lättsinnighet, en öfverdrifven passion för nöjen, spel och kuriis, samt en falsk åsigt af hvad som är lifvets rätta syftemål — kunna, hos medelklassen, icke mera behandlas eller anses såsom blotta svagheter, utan blifva der verkliga laster, emedan de borttaga tiden för fullgörandet af de medborgerliga pligterna. cDenna Mr Laings anmärkning, säger en af hans kritici, csynes vara grundad. Hvar och en, som observerar på samhället, märker lätt, huruledes dagdrifvare eller vårdslöst uppfostrade och bortskämda söner af vår rika adel stundom stiga upp till spelare af professton, och kan lätt uppskatta det onda, som sådane roän sprida i samhället; och i Sverge synes det finnas ett betydligt antal af nedsligande nobless, som för med sig sin kasts fel ned i samhällets sköte, hvarest de sedan fostras till laster. Hela denna klass betraktar ej blott deltagandet med egna händer i produktiva yrken utan äfven den lärda professionen, såsom under den Svenska — åtminstone högre— adelns värdighet; och vetenskap och litteratur, hvilka äro i godt anseende uti England och Frankrike, skådas af dem med ett visst nedlåtande, medan icke ens kyrkan i Sverge är rik nog för att reta deras lystnaz. Genom officiella uppgifter visar det sig, att icke hälften af adelns söner i Sverge bevistar universiteterna.x — Såsom klass beskrifver Laing de Svenska adelsmännen på följande sätt: vw JV MMO mm hh JV UV VU VV mn mmm mmm mm UU MMMM ÖV ÖÖM MMMM aPluraliteten af dem är sänkt i sku!d och fattigdom; och militära tjenster samt platser vid hofvet eller i regeringens verk äro de enda medel till utkomst, för hvilka deras högmod och fattigdom tillåta dem att uppfostra sina söner. De dansa väl, kläda sig väl, hafva, fullkomligt utseende och manr af gentlemen; äro musikaliske, konversera väl och känna i allmänhet något af Tyska, Fransyska och Engelska språken; ren med alla dessa talanger äro de ofta okunniga och utan några fasta principer. Mycket af Sverges immoralitet härleder sig direkt eller indirekt ifrån saknad uppfostran och konduit inom denna klass. På ett annat ställe anmärker Laing, äfven om Adelns medlemmar, att de äro, med få undantag, mycket fattiga, lefva af civila eller militära tjenster med små löner eller på sina iandtgårdar obemärkte och torftige. Allting i hufvudstaden är, merar han, i en stil, som svarar häremot. Stockholm — som vid första anblicken synes ganska prakifull i anseende till det stora antalet af offentliga byggnader, monumenter, statyer, slottet, bvilket är det vackraste i hela Europa, och de rymliga välbygda kajerna, — innehåller jemförelsevis få goda privata hus och ganska få enskilda ekipager. Folkmängden är i aftagande; (detta kan man väl dock icke egentligen säga varit fallen nå de cieseta 30 åran då dan ot2tt undvefär nå