Aftonbladet – 27 augusti 1839, sida 2

ordentligen hvart ferate år återkommande paroxysmerna af den konstitutionsfeber, som går genom verlden, utan att sjukdomen hittills velat bryta sig. Han är nu fri från detta förödmjukande bekymmer; ty på hans stilla graf blicka himmelens beslägtade stjernor neder med välbehag. Det rättvisa minnet af allt det goda och ärofulla han uträttat, den allmänna beundran, den både allmänna och enskilta tacksamheten stå vakt öfver skaldens, talarens och kyrkofadrens graf. Lycklig skatte vi derföre den store slumraren i sitt stilla bus, på den kyrkogård han sjelf helgat och invigt med sin åska af Sinail Der sofver han bort både dagens och riksdagens tomma äflan, och vi inse icke, hvad en tänkande svensk man, i synnerhet en prestman, kan bättre göra. Ty hvad helsosammare kan man göra med århundradets anspråksfulla ömklighet, helst den politiska, än att försofva den, vore det också i döden? Naturgåfvor, sådana som Erkebiskop Wallins, äro i alla land, i alla tider, sällsynta och sekulariska. Konsistorium önskar derföre mera än det hoppas, att snart se hans plats värdigt återfylld; ty man kan vara en ganska utmärkt man både i landets och kyrkans, både i snillets och religionens häfder, utan ztt derföre kunna jemföras med den store hädargångne. Mitte den gud, som vakar öfver svenska kyrkan, leda de väljande, och påminna dem, hvilken man de genom sitt val hafva att ersättal Wexiö Domkapitel den 34 Juli 1839. Es. Tegnår. Johan L. Wickelgren. Å. G. Ahlstrand. Nils Lindgren. Gust. Henr. Olin.