Aftonbladet – 27 augusti 1839, sida 2

STATSKONTORET OCH TRYCKEFRIHETSLAGEN. Dagligt Allehanda meddelar i dag Kgl. Statskontorets förklaring till Högsta Domstolen uppå Hr Justitieombudsmannens anmärkningsmemorial, i anledning af samma embetsverks vägran att utlemna afskrifter af de i dess förvar befintliga kungabref eller andra handlingar, såvida icke hvarje sådan handling på förhand specifieeras. Vi hafve förut meddelat ett och annat om denna fiskaliska aktion, hvars utgång, i fall den skulle komma att anses för prejudikat, är af den allrahögsta vigt för den offentliga granskningen af allmänna åtgärder, och derföre bör med uppmärksamhet följas af hela pressen. Förklaringen innefattar, såsom man icke annat kunde vänta, i en sådan sak, ett det beklagligaste försök att bertresonera tryckfrihets lagens tydliga ord och mening, hvilka likväl icke horde kunna förtydas, då den i samma först bjuder, att det skall cuttryckligen avara en hvar tillåtet, att i allmänt tryck utcgifva — — alla allmänna ärenden rörande chandlingar — — af hvad namn och beskafcenhet de vara må; och sedan, att i alla ar-: ckif fri tillgång skall hvar och en lemnas, att få på stället afskrifva, eller afskrifva låta, eleler om dervid betydande hinder vore, i beavittnad afskrift emot vederbörlig lösen utbeckomma alla slags handlingar i hvad ämne som ahbelst.n Men det är icke nog, att Statskontoret söker gifva detta grundlagsbud en tolkning, som till en hufvudsaklig del skulle eludera detsamma, emedan det skulle tillintetgöra all möjlighet till forskning uti de offentliga verken just vid alla sådana tillfällen, då man behöfde söka upplysningar. Statskontoret har äfven i förklaringen nedlagt tvenne opinionsyttringar derutöfver, af betänklig art. Den ena är en protest emot Justitie-ombudsmannens rättighet att på fiskalisk väg åtala en embetsman, hvilket fel han än kan hafva begått, så framt blott åtgärden skulle hunnit att vinna laga kraft, det will säga, så vida den enskilde parten ej öfverklagat beslutet: en lära, som man nu för första gången, så vidt vi minnas, hört någon embetsman framställaa Den andra är nästan ännu märkligare. Statskontoret säger nemligen uttryckligt, att call aannan forskning efter upplysning om dessa cåtgärder, (regeringsåtgärder och statsverkets förvaltning), sjelfva verket ikläder sig foramen af en obehörig granskning. Våra embetsverk avancera, såsom läsaren ser, uti de konstitutionella grundsatserna!l Utlåtandet är undertecknadt med namnen Westerstrand, af Tuneld, af Sillen, Tauvon, Nyström och Welin. Vi undra storligen, om ulla dessa ledamöter kunnat vara ense om en sådan förklaring, och tillstå, det vi med stor saknad skulle se, om icke åtminstone ett par af dem skiljt sig frå pluvraliteten. — Tama