Aftonbladet – 7 augusti 1839, sida 2

OM DEN FÖRESLAGNA RÄFSTEN, MED PRESSEN. Det är öfverallt antaget såsom ett axiom och visar sig äfven inför förståndet såsom en af de första klokhetsreglor, att i hvarje krig de, som förklara sig uppträda till kamp för samma intressen, icke skola anfalla hvarandra, utan dem som äro fiender till dessa intressen, att de icke skola, såsom Grekerne utanför Troja, genom inbördes kif och split försvaga hvarandra ouch åstadkomma vanmakt och upplösning ilägret, utan lemna hvarandra ömsesidigt bistånd. Men det förhåller sig med den andeliga striden emot gamla missbruk och sarchällsbrister, der frågan är att verka tull allmänna tänkesättets öfvertygande, alldeles på samma sätt som med ett fälltåg med materiella vapen. Den som förklarar sig tillhöra den ena eller andra åsigten, måste naturligtvis äfven anses önska, att denna åsigt blir segrande, och det måste då alltid förefalla besynnerligt, ati icke säga högst misstänkt, om en sådan börjar angripa och förstöra deras inflytande, af hvilkas samverkan dessa åsigters framdrifvande just skulle bero, och dubbelt misstänkt blir det, om sådant sker just i de ögonblick, då ett kraftfullt anlitande af gemensamma krafter vore mest af nöden. Det bör således i frågan, om en räfst med pressen, som för ett ar sedan föreslogs i tidvingen Freya, ieke blifva utan intresse, att undersöka huruvida något sådant fall inom denscmoma inträffat, eller, med andra ord, om någon publicist finnes, som, under affekterande af mycken sjelfständighet genom begagnande af starka uttryck så länge det endast är fråga om alt dundra med allmänna talesätt, deremot kastar om och genom ett eller aunat medel söker tillintetgöra all verkan af de allmänna satseroa, så snart det blir fråga om att göra dem gällonde i tillämpningen. En anledning till denna betraktelse har nu på någon tid blifvit lemnad af det hosynnerliga bandlingssät, som f. d. utgifvaren af tidningen Argus ) iakttagit i afseende på representations) Vi hafve af misstag begått en oriktig cita