Aftonbladet – 7 augusti 1839, sida 2

för representantvalens verkställande, i och för sig sjelf, alldeles icke bevisar, att f. d. Utgifvaren af Argus i bemlighet åtagit sig att helt och hållet motarbeta en representationsreform i denna riktmog, och att man ej har rätt att påstå detta, då han uttryckligen förklarat sig för en anhängare af allmänna val; men det fianes här, som vid de andra flesta tillfällen, en mängd biomständigheter, som åtminstone gifva hela skenet emot honom, och hvilka han borde undvika, om han uppriktigt vill strida för denna princip. Sålunda skulle han då, i vår tanka, icke allenast icke blott inblanda i sin kritik insinuationer och invektiver, som helt och hållet röra person, men äro främmande för saken; utan han skulle naturligtvis äfven, för att så mycket bättre visa, hvaruti de speciella felen bestå, och huru de böra afhjelpas, uppgifva sin egen tanka om sättet, i fall han verkligen har en sådan. F. d. Utgifvaren har väl i Freja pistått, att han redan år 4836 utförligt framlagt och deducerat ett sådant förslag inågon bland de förflutna årgångarna af Argus, men vi bekänna uppriktigt, ait vi ej kunnat få reda derpå. Existerar det nu verkligen, så bör det ju så mycket mindre vara svårt, att i korthet låta hufvudinnehållet deraf komma till allmänhetens kunskap. Det har icke förut varit alldeles utan exempel, att f. d. Utgifvaren utan uppmaning aftryckt egna äldre artiklar i ett och annat ämne, ja! till och med någongång mer än publiken begärt: nvarföre skulle det då icke gå an att äfven denna gång efterkomma allmänhetens billiga åstundan, då han derigenom icke allenast gagnade en god sak, utan äfven kunde fritaga sig sjelf från en ledsam misstanka om tvetydighet och ett dubbelt handlingssätt? F. d. Utgifvaren af Argus bör icke misstyc. ka, att vi i detta fall äre litet envisa. Det måste onekligen intressera allmänheten hvad en i taktiken så bevandrad publicist verkligen tänker i den lör nationen vigtigaste reformfråganr, och det bör intressera honom sjelf, att framstå så ren som möjligt. Vi tro oss äfven göra både honom och ailmänheten en tjenst om vi, med afseende på den förestående aräfstena, sätte honom i tillfälle att närmare och utan alla omsvep förklara sig öfver åtskilliga andra antecedentia i hans publicistiska handlingar, hvilka äro af den art, att de, om ingen nöjaktig förklaring och upplysning til!kxommer, nödvändigt hos mängden skola väcka ton tron, — vi säga ännu en gång, att den möjligen kan vara oförtjent — att hans omkastningar och försök att motarbeta just dem, som ifrat för och föra svarat reformerna, utgatt ifrån något hemligt förbund med reformernas fiender oeh skett i afsigt att tillintetgöra deras inflytande, som hufvudsakligen arbetat för dessa. Det första, som i detta afseende presenterar sig, är f. d. Utgifvarens beteende i Argus under 4828 års Riksdag. Det är bekant, att han under den föregående Riksdagen, det tredje året sedan Argus först hade börjat, var fullkomligt inne med de män, som då för första gången började uppträfa med någon opposition mot styrelsesystemets riktning it det hela, och derigevom på visst sätt väckte intresset för det offentliga lifvet, hvartill Argus redan förut hade mäktigt bidragit. Han umgicks då dagligen med de förnärasta oppositionsmännen på Riddarhuset, och var dem en trogen bundsförvandt Under de trenne påföljande åren stridde ban starkt för de republikanska iddterna. Men innan 4828 års riksdag vände sig bladet. an började då sina bekanta anfall på oppositionen, som han bjöd till att depopularisera uuder bezxämningen Riddarhusopposition, samt sökis jeraväl framställa oppositionena ; BondeStåndet säsom ledd af ,Riddarhuseta. Häri var visserligen ingenting att klandra, såvida denna oppositioa i flera hänseenden förtiente klandret; men men bör noga märka, att han härvid alldeles icke höll sig hufvudsakligen vid de ledamöter, :om spelade en half opposition, utan vid dem, som ännu försvarade tion, för hvilken vi härigenom anhålla om ursäkt, då vi med begagnande af citationstec