Aftonbladet – 22 juli 1839, sida 2

och strängt royalistisk; men detta torde väl vara händelsen med alla Biskoparna och för öfrigt kommer det mycket an på sättet, huru man är det. Biskop Tegnuer besitter lärdom, och hans snille har gjort honuin ett europeiskt namn. Han har i de sednaste tiderna blifvit mycket afvog mot den allmänna biskopsskrämman fiden; men honom förlåtas gerna några makthugg, som icke förlåtas en annan, hvilken ieke har ett sådant kredit att afräkna på. Egentligen lärer det väl vara den hos en stor skald förlåtliga ojemnheten i lynne, som skulle göra Hr Tegner mindre passande till Stånds-ordförande och Prokansler och möjligen alskräcker presterskapat att välja honom. Men — skall det då nödvändirt wara en gammal Biskop, som uppböjes på Erke-stolen? Vi inse icke skälet härtill. De egentliga förmågorna torde böra sökas hos de sist utnämnda Biskoparna; och man vet ju icke, hvem som uifver tillsatt i Westerås; der kan ju möjligen den dugligaste vara att finna. Skulle icke möjligen både nationen och ståndet finna sig väl utaf, att kurialrösternss ionehafvare (samtlige konsistorierne samt erkestiftets pastorer) skilde sig vid den gamla slendrianen, soxm kjuder att välja just bland de gamle? Platsen torde bebölva en man i hans bästa år och som ännu icke är förstenad i gamla fördomar, utan kunde förmå begynna ett interessant studium — det a liden. Vi hafva haft och hafva så många, som fördöma henne obesedt. Mee