Aftonbladet – 22 juli 1839, sida 2

REYY AF TIDNINGARNA. Allmänheten har nu på en iid haft tillfälle att observera ett fenomen, som på ett intressant sätt belyser en del af adet inre af pressens historiav; nemligen den såita likstämmighet och frändskap som alltmer och mer börjat blifva rådande emellan Redaktören af Svenska Minerva och styresmannen af Freja, eller a!. d. utgifvaren af den tills vidare inställda men mot riksdagens slut åter utkommande tidningen Argusp, uti manövrerma i anledning af den uppstådda frågan om en s. k. koalition. Större delen af dem, som ej närmare känna pressens kulissförhållanden, har nu en lång tid ansett dessa båda tidningars färg och tendens väsendtligt olika, denna skiljaktighet må nu i sjelfva verket äga rum eller endast vara ett slags rollfördelning. Hurudan man än må föreställa sig den egentliga beskaffenheten af en koalition, som åtminstone i synlig måtto skulle hafva en opposition i skölden, så hade mean derföre minst af allt väntat ett alldeles enaband2 omdöme deröfver ifrån — ultrasblad, som är så godt som erkänd organ åt kamarillan, och ifrån en sådan man som wf. d. utgifvaren,, hvilken afficherar att stå på egen botten. Antagom i ena fallet, att en verklig oppositionsförening kunde bilda sig till Riksdagen, det vill säga en förening emellan ansedda och inflytelserika män ur de serskilda riksstånden, som handlade och verkade efier en gemensam, på förhand uppgjord plan och för vissa bestämda hufvudsyftemål i de stora frågorna. I sådant fall vore det både förklarligt och gifvet, att Styrelsen skulle uppbjuda all sin förmåga, för att redan ifrån början söka twillintetgöra möjligheten af en dylik förening och skräma hvar och en ifrån att ingå deri, emedan för de maktegande det fruktansvärdaste afalit, som kunde hända dem, miste vara, om det allmänna tänkesättet finge tillfälle att koncentrera sig till en aktiv kraft inom representationen, hvars effekt då vore oemotståndlig och ofelbart skulle medföra icke blott nödvändigheten för der nu varande konseljen alt resignera, utan äfven en Belt annan anda och gång i hela stalsbestyret. Deremot är det lika klart, att den, som afficherat såsom sin tanka, att det närvarande tillståndet är oefterrättligt och aldrig ken bära sig, borde, om dessa tänkesält äro uppriktiga och icke endast en mask, för att i något afgörande ögonblick kunna desto kätire lura allmänheten, icke allenast med ul!!fredsställelse se en sådan förening, utan äfven 2f alla krafter arbeta på möjligheten af dess bildande; och f, d. utgifvaren af Argus borde så mycket bellre kunna räknas till dessas antal, som vi påminna ossäredan för 6 eller 8 år sedan hafva, just i tidnirgen Årgus mer än en gång sett framställas nödvändighetea af en sådan samverkande eller koaliserad opposition, såsom en motsats mot den dittills uppenbarade, bvars ledamöter endast maroderat och skärmytslat litet hvar på sitt håll utan allt sarmband. Den andra sannolikheten af en koalitions sammansättning åter är den, sem man sett uppgifven i Freja och hvara! vi äfven förut meddelat ett fragment; remligen att de maktigande ssjelfve, af farhåga för en verklig oppositionsförening och för att förekomma all ifventyrlig verkan deraf, skulle sjelive utskicka en eller flere personer, som supponerades ännu nöjligen äga någon popularitet, för att, under ett föregifvet deltagande i den slirsänna opinionen om nödvändigheten af någoniförändring, pemäktiga sig ledningen af Riksdagen och Utkottens tillsättande; dymedelst kunna i det fgörande ögonblicket tillintetgöra hela effekten f de förut låtsade planerna, och lemna de verkliga reformvännerna efter sig såsom adu