Aftonbladet – 4 juli 1839, sida 2

langfulla arbete, visserligen uten dess öfverdrif men också uten dess bättre egemskaper. De tragiska ämnet är förvandladt till en komec med lycklig upplösning, skeppet går ej under den exaltersde Jöjtaanten blir ej afrättad, de bederlige tobakshamdlaren yppar, för att rädd bonom, sin egen svaghet o. s. v. För öfrig bar det litterära bolaget samvetsgrannt inlag några af besättaingexs upptåg, händelserna Afrika, som likväl berättas m. m., dock st att den, hvilken ej kämner romanen, icke tord hafva serdeles reda på teaterpjesen, och den som känner henne, just derföre icke har ser deles nöje af, hvad han får åskåda. Äfven dett stycke lemnade imedlertid Hr Torslow någo litet tillfälle att visa sin stora förmåga, ty ehurt dea karakter, hvari hen här uppträder såson den högvälborne snuskrämeren, icke mer är ni. gon för honom ny genre, då han förut spell flera roller af ungefär enahanda lynne, kopierade han likväl icke sig sjelf, utan var jemvål här originel. Hans roll är nästan den enda : pjesen, ty Fru Torslow, ehuru ganska god sisom Fru Formon, stod likväl här endast på en underordnad plate. Om Hrr Malmström och Deland får detsamma sägas, som alltid gäller om dem, att de ej skämde bort sina roller, ty någonting af betydenhet kumde svårligen göras ef dem. Alla de öfriga voro föga maktpåliggande, men gåfvos oklanderligt. Hela stycket var uppsatt med omsorg och skeppsseenen bragt så nära illusiomen, som det torde vara möjligt genom att göra det fasta teatergolfvet till ett gungande, af stormen vräkt skeppsdäck. Denna akt har likväl för åskådaren ett ganska ledsamt appendix i de fruktamsvärda entreakter den gör nödvändiga både, för att arrangera och derangera, och utom hvilka pjesen icke skulle upptaga serdeles lång tid. — Förste representationen gafs till förmån för Hr Deland, som utmärkt väl emottogs af publiken, och inför ett alldeles fullt hus, något, som i år beklegligtvis hört till sällsyntneterna på demna teater.