Aftonbladet – 26 juni 1839, sida 3

Ar 1835 uppgick förbrytarnes antal till 41200, varibland 4350 katoliker. Ifrån detta år har deas antal årligen ökats med 200. De äro ständigt velagda med bojor och deras laster hafva i sjelfva Sidney blifvit ett ordspråk. De begå ofta mord, itan att hysa mirsta fiendtlighet mot sina offer, endast i förhoppning att derigesom på mågen tid comma ifrån ön. Stundom draga de lott om, hvilcen skall begå mordet, och de öfriga assistera då såsom vittnen, för att derigenom blifva dragna till rätta inför domstolen i Sidney, och sålunda för nåra veckor befriade från deras qvelfulla vistende på ön, oaktadt de väl veta, att de, så snart mördarens dom fallit, återskickas. Detta är en så hekant sak, att man fann sig föranlåten genom en lag bestämma, att förbrytarne skulle dömas på ör af en kommission, ett försigtighetsmått, som betydligt förminskat mordens antal, utan att dock ailgeles förekomma gem. Hela skaran äro förtviflads sällar och hafva en djefvulsk uppsyn. Misstänka de, att någon af kamraterne agerar amgifvare, så är denne ej mer säker bland dem, utan måste serskildt förvaras. År 48335 hade de beslutit att mörda garnisonen och bercväktiga sig ön; men de blefvo slagna och en och trettio af dem dömdes till döden. Vid detta tilifälle besökte jag ön, för att bereda delinqvrenterne. Jag anlände nattetid och oväntadt, och min ankomst syntes dem en dröm. Jag fann dem inneslutna i tre så trånga fängelser att de blott skiftevis kunde lägga sig ned till hvila, och hettan var så stafk, att de måst nästan all. deles afkläda sig. De väntade sedan månader slutet af sitt öde. Jag förkunnade dem deras be. nådning, med undantag för 15, som måste afrättas Sedan jag beredt de sisträmnde på deras öde, förkunmade jag dem den lott, som väntade dem; alle kastade sig genast på knä och tackade Gud föj sin förlossning från denna jemmerdal, meden dt benådade endast förmådde framföra djupa snyfi. ningar. Jag har aldrig sett en sådan scen. R-TV