Aftonbladet – 20 juni 1839, sida 3

enskild skulle väl förmå öfverbjuda äådminist:ationen? och hvem kan väl föreställa sig, att sådsne män skulle föredraga hoppet framför verkiigheten, en plats framför löftet derom? För öfrigt vet enkvar, att tidningarna ej tillhöra dem, som skrifva dem; att redaktörerne måste skrifva i biadets anda; att ägarne och aktionärerne bestämma färgen och fanan, som bladet må förra och att de dervid hufvudsakligen bestämmes af sina privatiostressen. I ett mellan partier deladt land, mäste kvaric blad, så vida det vill äga bestånd, förfäkta intressena hos det parti, som af bladet representeras. Ett blad, som ändrar sin opinion, måste antipgen hafva en säker utsigt att bererka samma förändring i abonnenternas, eller ock vara beredt på att förlora sin publik och dermed både ränta cch kapital. Dean som känner storleken af dessa kapitalvärden, måste le vid det påståendet, att ägarne skulle sätta så oerhörda summor på spel för att betaga en man, hvaca tillträde af magten ännu är så högst osäkert. IIen hvarföre ant:ga det otroliga, när saken tilliter en helt naturlig förklaring? Afsätltnisgen på de här utmärkta blad bevisa likasom valens utgång att pluralitetea af medelklassen är tillgifven venstra centren och dess system. De åt medeiklassen egnade blad äro af sitt privatintresse förbundne att visa sig detta system tillgifvet. Enligt detsamma skala en gång, förr eller sednare de ministerielia tyglarne falla i bänderna Bå den persom af det herrskand2e partiet, som i snille och talenger är den störste; denna men är Hr Thiers, trots sin oansenulig2 gestalt och alla de fel man med eller utan skål förebrår honom. Sjelfra Journal des Debsts erkänner riktigheten af denna slutsats såsom en nödvändig följd af den konstitutionella monarkien, men påstår, att den bästa talaren icke al!tid är den insigtsfullaste politiker eller eger den tillförlitligaste karakter; att Hr Thiers icke representerar hvarken ett system eller ett parti; att ministerens oafhängighet och sjelfständighet ej utgör något system, utan att ett parti måste kunna utsäga, hvad det egentligen åsyftar. An mindre, säger Journal des Debats, representerar Hr Thiers ett parti, emedan, sedan en del a? venstra centerns ledamöter ingått i ministeren, denna center blifvit upplöst, och det nu finnes blott två partier: ett dynestiskt och ett antidynestiskt, utom hvilka alla andra äro blotta fantomer. Öfvergången från venrstra centern till ministeren, var nemligen icke en desertion, utan en äktenskapsskilnad o. s. v. Häremot invända oppositionsbladen: uti ett parti, sådant, som venstra centerns, kan blott der vara största talare, som tillika är den skarpaste tänkare, har den vidsträcktaste blick och den fastaste politiska karskter; att Journal des Debats var sjelf under sex år Hr Thiers ifrigeste loftelare, och först sedan denne, den förste minister eftsr Hr Laffitte, som bjöd cle gouvernement personnela spetsen, med slivar försvarade det representativa regeringssättet, sedan han för denna orsak dragit sig tillbaka från regeringen och hårdpackadt vägrat att med annat vilkor, än de konstitutionella principersas seger, återinträda i regeringen, finner man, att han är en ytlig talare, en intrigant, en egoist; att ministerens sjelfständighet redan är ett system, en högsta princip, som innesluter alla det Berrskande partiets grundsatser; att venstra centern de facto ej upphört att vara ett parti och att utträdandet derifrån var en öfverlöpning, emedan de utgående öfvergåfvo sina grundsatser, samt att existensen af blott tvenne partier, ett dynastiskt och ett antidynastiskt, icke blott strider mot verklige förbåliendet, utan äfven vore i bögsta grad betänkligt.e