Aftonbladet – 20 juni 1839, sida 3

— En man af grumdsatser. Vid en polisdomstol i Paris inställdes nyligen en men, hvars feta hull, matta och talgögda blick och tjocka, hängande läppar tycktes tillxännagifva en fullkomlig frånvaro af passioner. O, Eavater, huru bedrägligt är icke ditt system! Den tjocke mannen var anklagad, att, oaktadt han var gift, hysa en alltför fjärilaktig tillgifvenhet för det vackra könet. Hans svar vederlade icke heiler denna anklagelse. På frågan om hans namn svarade han först: Jag beter Lottin, men är mera bekant under namnet Lolo. Presidenten: Ni är anklsgad att hafva hyst en konkubin uti ert hus.c Pen anklagade: Ja! ser herr presidenten, hvar och en har sina grundsatser, och jag håller mycket fast vid mina. Hustrun uppgsaf derpä, alt ea dag, då hon kommit hem från landet och klappat på porten, hade han öppnat fönstret och sagt: cJa så, är det du, jag är inte hemmacw, och slagit igen fönstret för näsan på henne. Hon måste derföre söka sig qvarter utomhus, och dagen derpå hade hon tillkallat en poliskommissarie, som gripit mannen in flagranti. Presidenten: Nå Lottin, hvad har ni att svara bärpå?a Lottin: Ja! hvad skall man väl göra, när man inte mer trifs med sin hustru. Presidenten: Då man är gift, måste man lefva med sin hustru och framför allt icke föra andra qvinnor i huset . .. Lottin: Ja, men det är jag, som betalar hyran och utskylderna, och då jag icke tål bustrun, så måtte jag väl få handla efter mina grundsatser. Hustrun: Det är vackra grundsatser det. Mannen: Vackra eller fula, så är det ändå grundsatser och du horde vara mera belåten med att hafva en man af grundsatser, än alldeles ingen. Hustrun: Ja, men hvad har jag för god! af grundsatserna, när de äro sådana ?a Presiden ten: Tyst då! har Lottin något att förebrå sin hustru? Mannen: Att förebrå henne, jo har jag så; jag förebrår henne att jag icke tycker om henne, emedan jag älskar en arnan; och hvad skulle väl förkorta och försköna lifvets törniga bana, om icke kärleken och grundsatserna? Ar det icke så min gumma ? Samtalet hotade att blifra ännu längre, då domstolen afbröt det och dömde herr Lottip till en månads fängelse och 25 francs böter