Aftonbladet – 20 juni 1839, sida 3

RAR Rn med att slå undan bördens och slumpens styltor? aHerr Thiers är sedan någon tid mer än Rägonsin föremål för de miristeriella bledens anfall, och jag ser, att denna statemans karakter och srstem äfven i Tyskland blifvit alltför strängt framställda. Till en körjan fäster jag mig vid de beskylleingar, som hafva allt utseende af kalomni, om än de som framföra dem verkligen tro på deres fullkomliga sannieg. Hr Thiers är hvarken skuldsatt, såsom man en tid behegade påstå, eller lefrer af sin frus förmögenhet eller räntor, och lika litet örskar han makten för ett 2ko siga medelst börsspolet och telegraferna; detta är allt dikt eller, på ren Tyska utsegdt, lögn. Hr Thiers besitter nemligen er guldgrufva, en af de rikaste och outtömligaste mean hittills känner, en spiritus fanilisris, som för börsspekulanterna är en outgrundlig kemlighet. Hr Thiers är korteliger en af de största skriftställare i historie och politik, som någonsin fummits. Den snabbhet, hvarmed han reder och ordnar det mest intrasslade, framdrager det mest förborgade i degen, och förenar det mest spridda, hans skarpå och träffande omdöme, hans starka och osrvikliga minne, elden och elegansen i kams framställ-: ning, der lätthet och färdighet, med hvilker han erbetar, äro utas exempel och för mången af has egna vänmer nästan ofattliga. Mem Bu är tiden, mot hvars smak intet knot, inga gamla bördsenspråk gälla, så beskaffad, att mäs, hvilka skrifva så, som Hr Thiers, öfverallt finna läsare; och att skriftställare, hvilkas skrifier af alla läsas, oerhördt betalas af förläggarne, pemligen 1 länder, der historien är en verklig framställning af det som skett, der en ster statsmans åsigter äga måget värde och der kurtiga ångtryckpressen kerfritt spel. I dylika länder äre mänrm, sådane eom Hr Thiers verkliga furstar; de utskrifva gärder när och till hvad belopp de behaga, och hvar och en i stället att knota ger sin quota msd förnöjelse. Hr Thiers histeria öfver franska revelutioner upplefrer alla år mer är en ny upplaga. Man känrer iche hvad bars bokhandlare betalar honom i berorarium, men det måste vara betydligt, då hvarje upplaga af 5 till 4000 exemplar lemnar förläggern en bruttoiskomst af umgefir 500,000 fr:s, Nyligen har Hr Thiers kontrakerat med sin förläggare, Hr Furucs, om utgifrande af Napoleons historia, och man påstår, att han derför kommer att erhålla 500,080 fr:s; knappt lärer förgvärfreandet af denna summa sysselsätta honem mer än två år, så vida han ej skulle få 6et infallet ett blifva minister. Detta vore i fimanciolt härseende ex verklig förlust för Hr Thiers, då ministerplatsen inbringar honom blott 80,000 fr:s, således tre gånger mindre än hans penma. Korteligen, Hr Th. är en man, som dagligen i sitt kabinett förtjenar 300 till 1000 fr:4, uten att bedja någon menniska om laf. cMen dettac påstår man, datillfredställer icko Hr Th.; han vill hafva millioner, många millioner, vill åka i täckvagn, dricka champagne, spela rollen af stor berre och framför allt af Mecenosc: liksom en man, hvilken årligen kan förtjena hundratusen, ejskulls kusga bestå sig ellt dett2, utan hundratalsmilioner, utan börsspel och ministerintriger. Hurjlånrg tid var icke dessutom Hr Thiers herre öfver telegraferna, och hvar äro väl ändock de tillskansade milionerna? Hen har, säges det, på sin resa till Italien kastat dem till höger och vänster ut genom vagnen och från värdsbusfönstren i Florensa: skade blott att ingen funsit dem. Klarast finaer man likväl grundlösketen af den mot Ir Th. framkastade beskryllmsing, att han ledes blott af penningiystrad, när man betänker, hur lätt ban kunnat komma till makten, och följaktligen tillfredsställa denna lystsad, om han icke bållit sig så fast vid kaprisen att hafva fina egna åsigter öfver den konstitutionella regeringsformen. Uppenbarligen finnes derföre något, sem mer beherrskar Hr Th. än girighet. aUtan tvifvelc svarar man, cäregighet; äregirigket är dem höga gudomlighet, för hviliten den lille Hr Tb. med det ofartliga hufvudet böjer sina knän. Nå väl, är då äregirigheten en under alla förhållanden, för samhället och den allmänna ordningen förderflig egonskap? Man torde böra besinna sig derpå. Till en början måste man medgifva, att en man, som bortkastar tunnor guld för att synas en mecenas, som offrar sin så askattbarac tid åt politiken, hvilken blott inbringar ho. nom förlust och förföljelse, ej gerna kan vara en så vanlig egeist, som hans fiender framställa honom. Att han för öfeigt icke pumer finner något behaz i att spela hög herre, synes af den enkelhet, i hvilken han städse visar sig: För några dagar sedan såg jeg honom dinera i en föga förnäm restauration vid Karusselplatsen. Med undantag af de båda hofbiaden draga alla andra, och synnerligast de mest utbredda jurnalerna, Th:s färger, ehuru de längesedan måste hatva kommit till den öfvertygelsen, att hsns riko ännu är långt borta. Sjelfva den ministeriella och mycket utbredda Revuge des deux Mondes benämner Thiers den oumbärlige. Ingen enda journal bar öfvergått till den nya ministeren, som dock bland sina medlemmar af första och andra ordningen räknar de bästa bufvuden ur venstra centren näst efter Th. Mean har velat förklara detta faktum på det sättet, att Hr Th. skulle hafva vunnit redaktörerne genom pengar och löften; men hvar och en, aldrig så litet bekant med menniskorna och sakernas förhållande, måste inse det ogrundade i detta påstående. Hvarifrån skulle väl Thiers, oaktadt de stora inkomsterna, taga pengar nog för att besticka ett så stort antal personer, som dessutom till en stor del räkna betydliga årliga reve