Aftonbladet – 4 juni 1839, sida 3

———HEE— Red. har blifvit ombedd att lemna offentlighet åt nedanstående: Till Redaktionen af Aftonbladet! I Tit. tidning, likasom i flera andra, har det obehag omtalats, som blifvit mig tillskyndadt, då en vanartig 14åig flicka, som jag och min aflidne man i vårt hus vårdat och uppfostrat sedan dess tredje år, som i synnerhet jag omfattat med en ömhet, den hon ej förtjent, till lön för min. moderskärlek utspridt det falska rykte, att min man skulle vara af mig förgifven medelst Viktriol-olja. Jag älskar att tro, det någon illasinnad, i egennyttiga afsigter, hos flickan väckt första tankan till denna beskyllning; men huru är dermed må vara, vill jag ej längre uppehålla mig dervid, utan anhåller endast att få fästa uppmärksamheten på Polisens förfarande i deita mål. På ingen annan grund, än det af ett barn utspridda ryktet, anställer den en inqvisitorisk undersökning, hvartill just den dödes begrafningsdag väljes; jag, sork trodde mig åtmiostone på denna dag slippa lemna mitt hus, hemtas derifrån, qvarhå:les i Polisen nära intill den stund, då begrafningsgästerne skulle samlas, den betryckta sinnesstämning, hvari jag af dessa förenade anledningar befann mig, begagnes som ett skäl emot mig, en läkare besigtning af liket företages hemma i huset, och ehuru denna icke bekräftsde något af hvad man önskade finna, tillåtes likväl icke den dödes anförtroende åt jorden, utan blott jordfästningsceremoniens förrävande, som man ej förmådde hindra. En formlig liköpning, företagen af Stadsläkeren Herr Assessor af Grubbens, hvars utsago eljest anses äga vitsord, och lagligen bör äga det, gillades icke af polisen, som anbefallde en ny besigtning vid Carolinska Institutet, lät för detta ändamål på sistlidne böndags förmiddag afhemta liket genom polisbetjeningen, sålunda läggande skymf i sättet till det förnedrande i sjelfva anledningen, och först nu, sedan det ej var möjligt att längre sträcka den inqvisitoriska proceduren, sedan man ej kunde bestrida jemväl dess vetenskapsmäns intygande, att intet minsta spår till någon förgiftning eller våldsam dödsorsak fonns — hvilket man förut redan visste genom den aflidnes läkares förklarivg, som skötte honom under dess sista sjukdom, tilläts dess begiafning. — Jag vill icke söka afgöra, om Polisen härvid förfarit rätt och enligt med sin behörighet; men hvad jag vet och hvad hvar och en lättligen måste inse, är, att om samma system skulle följas af alla autoriteter inom !andet, behöfves det blott en löslig och obevist beskyilning af ett barn, af en kittslig eler illasinnad person, för att förenleda en brottmålsransakning mot oskyldiga, af suorz och saknad förut tillräckligt nedtyngda menniskor, se deras närmaste anförvandters lik förnekadt en kristlig begrafning, sönderstiyckas af läkarens knif, provincial eller distriktläkarnes på embetsed aflagda intyg förkastas, de liflösa stoften släpas genom landet från Ystad, Strömstad och Haparanda till Stockholm, oro och bestörtning väckas bland alla familjer, och nya lik sålunda möjligtvis härigenom samlas till de hädangångna, med hvilka ingenting hindrar att en dylik procedur i sin ordning kan företagas. Jag bedömer icke följderna af ett sådant system; jag hemstä!ler endast dess möjlighet. rtockholm den 4 Juni 18539. Maria Christina Akersten, Hofslagare-enka.