Aftonbladet – 4 juni 1839, sida 3

hvilka begge lära idka så kallad näring, vid det omvittnade tillfället hade, oaktadt de tillhöra det vackra könet, stått såsom tuppar emot hvarandra. Slutet bief, att L. a: 2 fälldes till böter och kändes skyldig att ersätta rätlegångskostnaden; men derjemte erhöllo båda parterna af Rättens ordförande en allvarlig och cöma varning, att aldrig mera söka gräl med hvarandra. YSynbart beyekta, lofvade de ock, att efterkomma denna föreställning, och förblefvo i ett försonligt sinnelag emot hvarandra ända till dess de kommo i förmaket, der de började en vidt utseende och temligen häftig dispyt, om hvilkendera, som hade varit orsaken till det förra grälet, samt dervid råkade i sådan värma, att man hade all anledning frukta, att det åter skulle taga eld, innan de bunnit hem. — Såsom tillägg till den berättelse vi i går efter Dagbladet meddelade, om polisundertsökningen angående stölden hos enkefru Lidbäck, må nämnas, att den den ena af de deruti delaktiga qvinspersonerna, som kallat sig ömsom Edlund, Larsson och Olausdotter, tvenne gånger förut varit under ransakning för stölder här i staden, neml. i fjol våras hos herr grosshandlaren Menck och äret förut hos herr grosshand!. Aspegren. — En gift skomakarege-äll har blifvit stämd till Kämnersrätten för det besynnerliga tilltaget, att hafva velat inbilla sina ogifta kamrater, att hans hustru aflidit, och att hafva styikt denna tro med ett företedt falskt betyg, allt i den för bemälde kamrater smickrande afsigt, att bar måtte få vara med om deras, eller de ogifta skomakargesällernas låda. Om—su—--—L LL,