Aftonbladet – 30 april 1839, sida 2

of ut BIait, BYatlmMed Fremler-Lojtnanten lörstår komI passens lokalmissvisning eller iokalattraktion, vål;, lad af den större mängd jern, som funnits ombord, icke allenast saknar allt stöd af laga bevis för sin verklighet, och om denna orsak äfven skulle medgifvas, den i alla fall kunnat, med ledning af derom redan kända vetenskapliga underrättelser, bå1lde anmärkas och rättas, utan ock motsägas dels af Loggboken, som derom ingenting förmäler, dels af Premier-Löjtnaetens egne, under den 40 och 42 Augusti 1836, till stationschefen i Stockholm angående olyckshändelsen aflätne och vitsord ägarde t rapporter, innehållande den förra, att strandningen -linträffat af en ovanlig strömsättning Syd-Ostvart hän, och den sednare att Premier-Löjtnanten, emedan han trott strömmen hafva satt fartyget ostvr J vart om räkningen, redan aftonen förut, innan solnedgingen, uppsändt kadetten på masttoppen, och, sedan denne nedkommit, utan att hafva blifvit något varse, sjelf der infunnit sig för att efterse närmaste land, som efter räkningen skulle vara på fyratio minuters distance, men endast synts på tjugu mimuters afstånd, dels ock af PremierLöjtnantens, uti hans till Kongl. Krigs-Hof-Rätten -jingifne skrifter, gjorde uppgift, att han vid nyssberörde tillfälle artagit tio å fomton minuters felräkning såsom möjlig; fördenskull och emedan, enI ligt min tanke, Premier-Löjtnantens förfarande måste bedömas, icke på grund af den obestyrkta invisning om strandmingens förorsakande af kompassens lokalattraktiom, utan efter de åtgärder han ibordt vidtaga, då han några timmar före hägdelIsen ansåg sig, genom strömsättning, satt utur sin I kurs, och nödig försigtighet fordrats, att PremierLöjtnanten, hvilken orsaken än kunde dertill vara, vidtagit sådare mått och steg, som tryggade hoRom mot faran att stranda på den för sjöfarande högst äfventyrliga Jutländska kusten; men häremot förekommer, att Premier-Löjtmanten i det stället, och ehuru han icke visste, hvarest han med fartyget rätteligen befann sig, hvilket desto heldre bör antagas, som åtskilliga vittnes-utsagor antyda, att Premier-Löjtnanten, då strandningen inträffade, trott denna hafva ägt rum å en bank i hafvet, icke desto mindre anbefallt, att den förut håll ne kursen skulle fortsättas, änskönt derigenom lättligen hända kunde, att, på sätt som ock skedde, fartyget, redan satt ur sin kurs, skulle, med i jemn gång varande ångmachin, samt fulla och jemt dragande segel, görande emellan åtta till nio knops fart i timmen, skära stranden, i stället för att klarera den, ty kan jag, enär en förmodad vinst af några timmars tidigare ankomst till destinationsorten icke kan berättiga en skeppschef, att sätta kronans manskap och fartyg i äfventyr, då ej serskilde omständigI heter sådant oundgängligen kräfva, ej undgå, alt, meo voto, fälla honom, Premierlöjtnanten C. M. Ehnemark, för denna hans underlåtenhet, och såmedelst ådagalagde vårdslöshet i utöfningen af sin Itjenst, till ansvar, hvilket jag, enär dertill kommer, ej mindre att han brustit i tillsyn deröfver, att den så i allmänhet gällande, som serskildt medi delade föreskriften om loggbokens attesterande af I chef eller officer blifvit iakttagen, än ock underHätit, dels att föra en ordentlig sjöjournal, och tillse latt så kallade middogsarbeten blifvit, på sätt regi lementet antyder, i loggboken anteknade, hvarigenom deras kontrollerande varit möjligt, dels ock hälla hand deröfver att den, aftonen den 8j I Augusti, utställde utkik blifvit behörigen instrueI rad, äfvensom att han, under sednare delen af reI san, låtit verkställa lodningar med ett, icke till begagnande inom Kongl. Maj:ts flotta godkändt och anbefaldt lod, anser böra bestämmas i förmågo af! j2 kapitlet 43 S i Kongl. krigsartiklarne den 34 Mars 4798, jemförd med så väl 4 Ö af Koprgl. I cirkuläret den 26 November 1812, som ock 8 kapitlet 45 S uti först omförmälte Kongl. krigsar,tiklar, hvilket sistberörde lagrum stadgar tjenstens j förlust, om kronans tillhörigheter varda genom I uppenbar vangomo eller vårdslöshet förlorade eller I. (förderfvade; pröfvande jag alltså, på grund häraf, ( Premierlöjtnanten Ehnemark förlustig sin vid Kongl. I Mej:ts flotta innehafvande premierlöjtnantsbeställIning och skyldig att ersätta Kongl. Maj:t och Kronan dess fgenom ångfartyget Odins strandning förorsakade förlust, uppgående till nittio tusende ! I trehundrade fyrationio Riksdaler, fjorton skillingar, ! (elfya runstycken Banko. . Deremot och hvad rörer öfrige Premicrlöjtnanten , Ehnemark till last förde omständigheter, såsom .att , I han vid hemresan satt en mindre säker kurs: attl, han begagnat sig af ett annat loggningssätt, än ; ( 4 ; s j I det vanliga: att han ej varit försedd med erforderliga reglementen, sjökort och beskrifningar öfver I Nordsjön: och att han vid fartygets strandning ej vidtagit alla möjliga utvägar till dess räddande, så I kan jag, i dessa hänseenden, ej känna honom skylI dig till laga ansvar, enär kursens beskaffenhet varit sådan, att Premierlöjtnanten kunnat gå jutländska kusten fri, om nödig försigtighet varit i öfrigt iakttagen: cnär det begagnade loggningssättet medelst pistonslagens beräkning både användes å ångfartyg och jemväl anses tillförlitligt, enär den inträffade strandningen icke kan tillskrifvas bristen å sjökort med mera, utan Premierlöjtnantens egen oaktsamhet: och enär de om strandningsbändelsen afhörde vittnen intygat, att Premierlöjtnanten vid lr detta tillfälle ådagalagt lugn och rådighet, samt lr för manskapets och fartygets bergning vidtagit allt, c S (a hvad omständigheterne påkallatPösa Slutligen förekommer krigsfiskalens, Herr Lagmannen Rhodins yrkande af ansvar å Premierlöjt—— ne . AA AM MR — a Fe