Aftonbladet – 22 mars 1839, sida 2

Uv Ila VALID rr UHUCI RdillCYdICTHL iULnskrefve sig ända från det egyptiska hedenhös rioch vore en tradition af ingen mindre än guelden Apis dyrkande under ett dylikt fyrbent 1. Joch behornadt kreaturs skepelse. Jag inskrän-I ker mig nu till ett antagande, som är mera d I enfaldigt och olärdt, men också kanhända mera grundadt, att nemligen le boeuf grask är en tisymbol mindre af någon gudom, än af all den gudomliga köttmat, dessa osunda stekar, dessa n I smältande roastbiffar, dessa deliciösa korfvar, n I dessa pikanta frikadeller, hvaraf man om fettis-I dagen för sista gången vill göra sig ett ärligt och godt mål, innan den tråkiga fastlagen kommer , I och sätter en på vatten och bröd. Det är nemligen just sjelfva fettisdagen, karnevalens sista dag, ,som hufvudsakligen är helgad åt denna högtids ) lighet; den föregående fetak söndagen är det I väl äfvenså, men processionen är likväl aldrig denna dag fyllest så pompös och lustbarheten så animerad. Fettisdagen var i år så mycket mer den egentliga solennitetsdagen. som den var den klaraste och vackraste. Ett på alla gator utbjudet programm, prydt med oxens porträtt i träsnidt, förberedde i följande ordalag på det styfståtliga, som komma skulle: Valet af den feta oxen — hette det — har detta år icke afgjorts utan svårighet. En allvarsam täflan har ägt rum mellan de båda slagtarne, Hrr Maison och Rolland, egare af tvenne de vackraste kreaturen, det ena köpt af Hr Delaville, det andra af Hr Cornet, begge egendomsegare i Normandie. Man har nödgats nedsätta en jury af 42 kompetenta domare, den der, efter en lång och animerad undersökning, ändå icke kunnat bestämma, hvilken af de föreställda oxarna egde de mest grundade anspråken på äran af karnevalspromenaden genom Paris. De båda rivalerne hafva då blifvit vägda, samt mätta till längd och höjd. Segern har sålunda ändtligen blifvit afgjord och har äfven denna gång stannat på Hr Cornets sida. Denne utmärkte fäuppfostrare (leveur distinguc) har likväl i år funnit i Hr Delaville en medtäflare, som, om han icke vunnit priset, åtminstone bevisat, att han kunnat göra det stridigt. Ar Rollands oxe, den, som blifvit utropad till aboeuf grasa, är 5 metres, 18 centimetres lång, 2 metres, 42 centimetres hög, samt väger 3093 livres; ete. ete.c HEela Stockholm erinrar sig utan tvifvel ännu den stora oxenq — udetta iadugårdens vidundera, som för några år sedan visades för pengar pi Riddarhusgården. Ett respektabelt kreatur, på min ära! Som jag icke är Smålänning, och således icke bindes af någon partisk landsmanskapskänsla, kan jag imedlertid erkänna, att Hr Rollands syntes mig ännu ett godt stycke oformligare, och den utmärkta itleveurena, Hr Cornet, har obestridligen en I kolossal heder af sin ,eleva När han nu, den dråpliga oxen, i denna sin värdighet, med förgyllda horn och ledd i blomsterkedjor, samt eskorterad af en fulltalig regementsmusik, ett kostymeradt tåg till häst, och en väldig, af spann dragen char med hela olympen inpa ckad, rhelt lusteliga med flygande fanor och klingande spel drog fram genom de af promenerande och masker till fots, till häst eiler i vagn uppfyllda gatorna, sade man för sig sjelf: ase der det sällsynta skådespelet af en redbar förtjenst, redan på denna sidan döden erkänd och firad af ett jublande folk!q Och isanning! att döma af den allmänna upprymdheten och enthusiasmen, skulle man verkligen kunnat taga det för en storherres triumftåg eller till och med kröningsceremoni; och ändå vankades inga silfverpenningar! Om man någorstädes i verlden dansar, skrattar och förlustar sig med riktigt besked, ända till öfvergifvenhet och frenesi, är det väl i Paris under fettisdagsnatten. Alla de otaliga salonger, som under hela. tiden bortåt ända från trettondagen, då karnevalen begynner, turat med hvatfandia om sina baler och maskrader, öppna denna natt gemensamt på samma klockslag sina portar, och fyllas i ett ögonblick af otåliga menniskomassor. Också är det ju i morgon så snöpligen slut med dessa oskattbara förlustelser; den långa fastlagen inträder, under hvilken en piruett är synd mot den heuga ande, och Terpsichore måste sitta still på fläcken och, hvad vet jag? fålla näsdukar, reda silke eller lägga patience. Askonsdagen är för liransAsAMm äl E FEAY oo ov AT 0