Aftonbladet – 6 mars 1839, sida 2

Norska tidningarnes polemik om H. E. Grefve Brahe vid den Norske Konungens thron. Det Norska Dagbladet, ur hvilket vi meddelade en anmärkning deröfver, att H. E. Grefve Brahe vid Storthingets öppnande hade stått bredvid II. M. Konungens sida, då de andre Svenske funktionärerne deremot befunnit sig bland den öfriga omgifningen, har derföre råkat i en tvist med Rikstidningen, som i en insänd artikel strängt apostroferat Dagbladet för anmärkningen. Det försvar, Dagbladet afgilver härpa, innehåller åtskilligt, som äfven kan vara kuriöst för Svenske läsare. Det heter t. ex. bland annat: Låt Grefve Brahe, så mycket han vill, i Sverige vara en alltförmående man, låt Norske lycksökare, som kunna glömma hvad de äro skyldige sig sjelfve och sitt fäderneslands rättigheter och ära, på okonstitutionell väg söka hans bistånd, för att vinna Norska embeten och värdigheter — vid Norges thron är likväl icke hans plats, der har han hitintills, Himlen vare lof! grundlagsenligt ingenting att säga eller göra. Men Rikstidningen vill öfvertyga oss, att vi haft orätt af det skälet, att Dagbladets redaktion är Norsk, och följaktligen, såsom alla Norrmän, af hjertats grund måste älska Konung Carl XIV Johan, samt med kärleken för honom, äfven aktningen för Grefve Brahe är förenad. Thesen är, som man ser, att alla Norrmän böra hafva aktning för Grefve Brahe och postulatet, att de alla af bjertats grund älska Konunpg Carl NIV Johan. Men utan att våra egna känslor och meningar här komma i betracktande, våge vi likväl frimodigt påstå, att detta postulat är ingenting mer och ingenting mindre än ett talesätt, som beständigt användes om hvar och en konung, fastän det här lyckligtvis har ett värdigare föremål, än fallet efta är med dylika. cKan man tänka sig något mera orimligt än det påståendet, att när af en million menniskor knappt hundradelen känner en man, skulle likväl hvarje individ af denna million älska honom af hjertats grund? Vi förutse allt hvad som här kan sägas om en konungs egen ställning, men också att det är en orimlig sats, att hvarje bonde i landet och hvarje qvinna skall hafva fullständig kännedom om regeringens handlingar, och veta, hvilka af dem serskildt få tillskrifvas monarken, eller att de kunna göra sig någon egentlig föreställning om dennes person