Aftonbladet – 4 mars 1839, sida 3

himmelsvidt åtskilde, hafva de dock tycke af hvarann genom klarheten, ja, obetydligheten i utseendet. Men de medlersta, de grumliga, benämner man ej sällan lärdom. Det är wäl ment, men man bedrar sig. — Tvenne nationer i Europa gifva genom totalsträfvandet i deras litteratur exempel på hvad vi sagt: TyskarRe tillhöra ej sällan de medlersta; Fransoserne de första och sista. Oftare än man tror, tillhöra de de sista. Svenskarne hafva ock ett lynne för de sista. Med frågan om Grundligheten sammanknyter sig den om Korrektheten, så i tal, som skrift; och äfven häri gifva oss fransoserne märkvärdiga exempel, både på den ytliga korrekthet, som endast består i en styf liflös formrätthet utan språkets anda, och den grundliga korrektket, som Hgger i träffandet af språkets rätta genius, men med ett fritt behandlande af formerna. Detta intressanta ämne förtjenar att betraktas. Att skrilva ett språk korrekt innefattar eit ganska vacklande begrepp. Mången, som förälskat sig i den konventionella och subjektivt fattade ordentlighet, den vwisse skriftstäl-lare en tid utöfvat, anser hvarje skribent inkorrekt, som behandlat språket ledigt, och tilJåtit det uttrycka sig med liflighet och frihet. Så har man kallat Thorild inkorrekt i svenskan; Getjer ej sällan äfven; och Tegner företer exempel på genialisk vers, svår för syntaxen och sjelfva ortogralien att regelrätt försvara. Allt detta gör allmänheten intet bekymmer:den ser icke i språkuttrycken fästningsfångar, som böra efterspanas för att fängslas och insättas i någon subjektiv språkregels häkte, utan fria varelser, som hillas för goda och till och med berömvärda, när de göra hvad de skola, rent framställa tankarne. I denna mening har t. ex. J.J. Rousseau icke af sanne kännare ansetts för en inkorrekt fransysk författare, ehuru han skrifvit olikt Fenelon, och det kan hända, att någon, som hufvudsakligen blott studerat les avantures de Telemaque, finner språket i la nouvelle Heloise skena öfv2r skaklorna. Huru sjelfsvåldigt var icke Voltairces språk emot Racines, Th. Corneilles och emot Vaugelas remarker? Nu är dock Voltaire en korrekt auteur, ja, en auteur classiquey. Men den nyare franska skolans författare, hvad äro de? de nyttja hundratals ord, som fåfängt sökas i franska akademiens diktionär. Är detta inkorrekt? Afgörandet beror, som man ser, på definitionen. Skall den något visst år utgifna ordboken hållas för språkets lag, då skrifva alla inkorrekt, som icke haft den lyckan att lefva i tiden bakom ordboken. Sedan vi genomgått frågan om Föreläsningarne, skola vi nu betrakta Examensväsendet, som säkert är ett af de svåraste hinder för professorn att vara hvad han skall, emedan de sätta hela Högskolan i en falsk ställning.