Aftonbladet – 27 februari 1839, sida 2

oo rätt minnes, vid pass klockan !V, 4.a SS Bland manskapet uppgaf Löitnanten 40 personer hafva blifvit mer eller mindre hårdåt träffade af stenkastningen, och åberopade, avt läkarebetyg häröfver blifvit aflemnadt till chefen, men han uppgaf icke till protokollet, huruvida någon blifvit så skadad, att han måst föras på sjukhuset. Löjtnanten hade ej igenkänt någon af dem, som öfverfallit vakten. Aktor anhöll derefter, att de ar manskapet, som blifvit sårade och skadade, äfvensom närvarande polisbetjenter och de af Löjtnanten Grefve Sandels äberopade personer måtte förekallas och varda såsom vittnen i mälet afhörde. Med anledning deraf afsades föliande Beslut: Som Kongl. Slottsrätten anser nödigt att alla, som knnna komma att i målet föra talan, varda, så vidt sig göra låter, afhörde, innan vittnesförhör anställes, alltså vill Kongl. lottsrätten till en början låta så väl de af manskapet, hvilka blifvit skadade, som de äberopade polisbetjenterne, utan ed afgifva deras berättelser, hvarefter Kongl. Slottsrätten kommer i tillfälle yttra sig, i huru vidsträckt män det begärda vittnesförhöret kan bifallas. Af det inkallade manskapet, anmälde vederbörande kompagnicombud Sergcanterne Wallström, Frigren och Asplund, att gardisten vid lifkompagniet MM 43 Johansson, vid kapitenen Friherre Cederströms kompagn. Af 51 Läng och vid Majoren Aminofts kompag. JM 25 S-edberg erhållit afsked ur krigstjensten samt deras nuvarande vi(stelseort vore okänd, att gardisten vid Kapitenen Friherre Stael von Holsteins kompagn. Je 2 Österman vore sjuk, och vid Kapitenen Belfrages kompag. AA 86 Östlund permitterad till landet; hvaremot följande af manskapet, som kommit tillstädes, hvar efter annan förekallades, neml. gardisten vid Majoren Frih. Flemmings kompag. MM 84 Sandström, vid 3:dje Majorens kompag. Jm 47 Östergren, vid Frih. Flemmings kompag. M 28 Boström, vid Kapitenen Frih. Stael von Hollsteins kompag. MX 47 Grönberg, vid 35:dje Majorens kompag. J4 84 Andersson, vid Majoren Aminoffs kompag. 14 24 Ström, vid Kapitenen Frih. Cederströms kompag. AA: 23 Hägg, samt vid Kapitenen Möl ersvärds kompag. MM 39 Andersson. Alla desse uppgåfvo sammanstämmande: att de, som Thorsdagen d. 49 sistl. Juli stått under Löjtnanten Grefye Sandels befäl, och på grefvens ordres från vakten vid Södermalmstorg framryckt till Göthgatan, blifvit, utan någon å truppens sida utöfvad våldsamhet, af den folkmassa, som på stället sig uppehållit, öfverfallne med stenkastning, som fortfarit under hela framoch återmarchen. Sedan truppen, som först framryckt ända till hörnet af Petter Myndes backe, retirerat tillbaka till midten af Stadshuset, samt folkhopen, oaktadt flerfaldiga uppmaningar af grefve Sandels, ej velat upphöra med sitt anfa!l emot truppen, hade några få skott blifvit aflossade, hvaraf, så vidt manskapet hade sig bekant, cj mera än en person träffats. Ingen af bemälde gardister hade kunnat igenkänna någon bland folkmassan. Alla hade blifvit af stenkastningen mer ciler mindre träffade, neml. Sandström: af en stor sten, som så våldsamt träffat honom i bröstet, att han varit nära att falla omkull. Östergren: af en sten i bröIstet och en i ljumsken. Foström: af en sten i ryggen, en i högra vaden, en å armbogen och en å fotvristen. Grönbery: af en sten åcepauletten en, å högra låret, samt i bröstet så hårdt, att han deraf spottat blod. Andersson: af tre eller fyra stenar å benen. Slröm: af en sten å fotvristen. Hägg: afen sten å venstra armbogen, att sår uppi kommit, samt Andersson: af en sten å högra låret. Underlöjtnanten Gustafsköld anmälde, att de tvänne man al den under hans befäl stående trupp, hvilka blifvit med stenar träffade, voro gardisterne vid Kapitenen Beifrages kompag. A 32 Ericsson och vid Kapitenen Frih. Cederströms kompag. 3 25 Norström; och efter det Ericsson anmälts vara genom sjukdom hindrad att tillstädeskomma, blef Norström förekallad och uppgaf: att Norström, som den 49 Juli sistl. år varit på vakt vid Södermaimstorg, blifvit jemte 35 man, beordrad att bogifva sig till Stadshuset för att förstärka den af Löjtnanten Gustafsköld kommenderade trupp, samt att Norström derefter uti förstugan ät Göibgatan blifvit af en genom fönstret inkastad sten så våldsamt träffad i ryggen, att han fallit framstupa, men Norström hade ej igenkänt någon af dem, som uti vå!dsamheterne emot vakten deitagit. Sergcanten Hänjström aflade följande berättelse: Sergeanten: hade meranämnde dag, af Underlöjtnanten Gustafsköld, under hvars befål han stått, blifvit beordrad att med en del af den inom Stadshuset varande trupp stadna i jernväcen. Af sådan orsak hade Sergeanten icke sett något af hvad som utanför Stadsnuset åt de andra sidorne förefallit och icke heller känt någon person, som deltagit i anfallet emot vakten. Men, på middagstiden, då truppen, innan densamma ännu inryckt i Stadshuset, i Petter Myndes backe laddat sina gevär, ha de Sergeanten, uti ett fönster till första våningen af det midt emot Stadshuset belägne hus, förmärkt personer, hvilka jemväl genom fönstret framvisat skjutgevär. Derefter hade Sergeanten, på aftonen äfven erhållit rapport derom, att, uti samma fönster, skulle hafva varit synlige någre, som med ord uppmuntrat den oroliga folkhopen att rifva upp stenläggningen å gatan. Korporalen vid Kaptenen Frihb. Cederströms kompag. MM 48 Dahl, uppgaf följande. På förmiddagen den 49 sistl. Juli hade trenne höffma Ilödda amomnsaaae Äarift RUNre a 44 fran