Aftonbladet – 27 februari 1839, sida 2

kan representera såsom sadan, utan är chef I Svenska hofvet och Generaladjutant för armce UNDERSÖKNINGEN ANGÅENDE UPPTRÄ DET VID STADSHUSET D. 49 JULI 48538. Slotts-Rätten d. 45 Febr. Af den fortsättning vi i dag meddela af o vanstående undersökning, innefattaude en mäng afhörda personers berättelser, lärer läsaren fir na att den numera börjat vinna något i in tresse, samt tillika, att bufvudomständigheter na äro i det allranärmaste sådana, som VY uppgåfvo dem genast dagen efteråt i detta blac Då det i alla fall blir angeläget, att efter under sökningens fullbordande sammanhålla och gran ska de serskilda punkterna, anse vi icke nöd vändigt att för ögonblicket uppehålla med nå gra betraktelser, ehuru tillfällen till sådana re dan nu erbjuda sig i flera delar, t. ex. i logi ken af Ir Löjtnanten Schärers motivering : anledningen hvarföre han lät gifva eld, i e stridighet mellan Hr kammarherren Bruncro nas och Under-Löjtnanten Gustafsskölds uppgif ter m. m. Den nya angifveisen om trenne per soner, som från fönstret af ett hus i Pete Myndes backe säges hafva uppmuntrat hope att gå på, är för öfrigt den märkligaste episode som hittills förekommit i denna ransakning Men vi öfvergå till berättelsen: Vid denna undersökning voro närvarande, uton nedannämnda manskap och vittnen, de tilltalade Aktor och militärbefälet, Löjtnanterna vid Sve; Lifgarde, Grefve Sandels och Schäörer von Wald heim, Underlöjtnanten Gustafsköld och Sergeantei Alm. Underlöjtnanten Gustafsköld tillkännagaf, att a Sergeanten Häggström till honom blifvit rapporte radt: att, vid middagstiden den 49 sistlidne Juli personer skulle hafva varit synlige uti ett fönstei i första våningen af det midt emot porten till Stads: huset vid Petter Myndesbacke belägne hus: at! desse personer, vid Löjtnantens kommando til truppen att ladda sine gevär, skulle hafya företagi sig att ladda pistoler; samt vidare att, på aftonen sedan våldsamheterna emot Stadshuset tagit sir början, ifrån berörde fönster hörts uppmaningar till den nedanföre stående folkhopen, att icke gifva vika för militären. Hvilke desse personer varit sade sig Hr Löjtnanten icke känna. Hr Löjtnanten Schirer von Waldheim hördes derefter och aflade följande berättelse: Kommenderad på Högvakt den 49 sistlidne Juli, erhöll Löjtnanten af Underlöjtnanten Grefyc Wachtmeister, som varit detacherad med en del af vaktstyrkan till den, vid middagstiden, åa Södermalm timade eldsvådan, rapport att, under hans dervaro, en mängd folk varit samladt kring Stadshuset. Emot aftonen kommo, gång efter annan, underrättelser, att folkhopen begynte blifva bullersam; att stenkastning mot Stadshuset ägde rum; att den deri förlagde vakten måst barrikadera porten; att folkhopen från flere sidor försökte bemäktiga sig bemälte byggnad; att Södermalmtorgsvakten ryckt fram till Stadshusvaktens undsättning, men blifvit tillbakadrifyen; att båda vakterne nödgats-gifva eld till sitt försvar; och slutligen, att ögonblicklig förstärkning vore af nöden, om icke de begge, till antalet obetydliga vakterne skulle duka under för den påträngande folkmassan. Kloakan , 44 på aftonen hade Löjtnanten erhållit ordres att, med 4 Underoficer och 40 man af högvaklen, marchera till Södermalmstorg och undsätta de der förlagde vakterne. Anländ till Jern torget, dit Löjtnanten hade hört oväsendet från Södermalmstorg, hade Löjtnanten låtit sin trupp ladda ecvären, och genast derpå fortsatt marchen. Vid Gröna Gången började folksamlingen, som der hållit sig stilla, utom att ett eller annat hurrarop och skällsord hörts, hvarvid Löjtnanten likväl icke fästat afseende. Utanför Södermalmtorgsvakten hade fLöjtnanten träffat Grefve Sandels, som rådt Löjtnanpten att marchera upp till Stadshuset. Dit an-: iänd, hade Löjtnanten funnit Göthgatsbacken och potter Myndesbacke ockuperade af smärre trupafdelningar, hvaremot Mariegatan, utför hvilken en stor folkhbop kommit dragande, varit alldtles besatt. Löjtnanten hade derföre vändt sig ditåt, sedan han lätit sin trupp uppsluta, så att dess front fyllde gatans bredd, samt marcherat uppåt, mder förmodan, att folket skulle sjelfmant draga; tillbaka. : Folket hade likväl på det häftigaste I med stenkastning och skällsord anfallit Löjtnantens rupp och dermed fortfarit under hela marchen uppåt Maricgatan. Härefter öfvergår Löjtnanten till ett slags redogöelse för de orsaker, som skulle tvingat Löjtnanten till våldsamma åtgärder, hvilka Löjtnanten vidtagit, ör att skingra folksamlingen. Vi återgifva ordarannt, hvad han härom anfört till protokollet: Betänkande, huru vådligt och blodspillande j kulle blifva, om min trupp råkade i handgemäng ned folket; huru möjligt det var för de oroliga, Ut, med någon planmässighet, öfverväldiga den ärstädes till antalet så underlägsna militärstyran; huru otänkbart det var, att komma t någon lags underhandling med en sådan hop halfyalna