nen merberörde dag, kunde Öblad icke lemna någon upplysning, emedan han redan kl, 5 på eftermiddagen begilvit sig ifrån Södermalm till Ladugårdslandet, der Öblad var stationerad. PDeremot hade Öbdlad, under det han ännu uppehöll sig i trakten af Stadshuset, sett förre gardisten Fritzberg, som under rop och skrik sprungit omkring och varit åtföljd af åtskillige sjömansklädde personer, minst 20 till antalet, hvilka, liksom Fritsberg, haft på sig hvita hattar med svarta band. Af denna omständighet samt deraf, att Fritzberg altid gått i spetsen för de öfriga, hade Öblad trott sig finna, att Fritzberg va-: rit ett slags anförare för dem. Derjemte tillade Öblad att, enligt hyad en kypare, som vid tillfället blifvit arresterad, men hvars namn ÖOblad ej ihågkom, uppgifvit, att Fritzberg skalle hafva lofvat de öfrige förtäring så mycket de ville hafva, endast de föllde med honom och ville biträda uti hvad han ämnade företaga sig. Fritzberg förklarade desse emot honom gjorde angifvelser sakna all grund. 35) Gevaldigern Lagerström uppgaf, att han, som under hela det förefallna uppträdet befunnit sig vid nedre ändan af Peter Myndes backe, endast hört hurrningarne, stenkastningen och skjutningen, men ej sett något af händelsen och följaktligen ej heller kunde meddela upplysning om hvilka de varit, som emot vakten föröfvat våldsamheter. 4, Uppsyningsmannen Eckerman, som hade följt efter den af grefve Sandels kommenderade trupp, då densamma ryckte ut från Södermalmstorgsvakten, hade derunder sett, att truppen af den samlade folkhopen, hvaribland Eckerman dock ej igenkänt någon, blifvit öfverfallen med stenkastning, hvarefter och sedan Grefyve Sandels, som först framryckt ända till hörnet af Göthgatan och Peter Mynåes backe, åter med truppen dragit sig tillbaka till midtför stadshuset och der gjort halt, Eckerman bört Grefven minst två gånger varna folket; och då sådant oaktadt, stenkastningen fortsatts, hade först sett skott blifvit aflossadt i luften, samt efter en stunds förlopp, åter nägra få skott, deraf, efter hvad Eckerman kunnat iakttaga, blott träffats en enda person, hvilken Eckerman förut sett kasta stenar -emot vakten och som, i det ögonblick han sköts, varit i beråd att ånyo med en stor sten anfalla truppen. Derefter hade grefyens manskap upphört med skjutningen, oaktadt de förföljdes med stenkastning ända fram till Corps de gardet. Sedan denna trupp retirerat till Corps de gardet, hade Eckerman begifvit sig till Peter Myndes backe, hvarest mycket folk varit samladt. Denna folksamling hade med stenkastning anfallit den i stadshuset posterade kommendering, som genom fönstren lossat flera skott, hvaraf Eckerman sett skeppskocken Lars Olsson blifva träffad, under det Olsson med en aflyftad fönsterlucka rusat fram intill huset. Olsson, som då blifvit sårad i ansigtet, hade enast nedfallit och förlorat sin hatt. Olsson hade äl sedermera, efter erhållen läkarevård å lasaet, blifvit återstäldt. Eckerman hade varit åtjd af uppsyningsmannen Åberg, hvarföre Eckerman förmente honom äfsen kunna vitsorda de af Eckerman uppgifne omständigheter. ö) Uppsyningsmannen Stolpe afgaf derefter sin berättelse, i likhet med de af grefve Sandels och manskapet uppgifne omständigheter, hvarvid Stolpe endast tillade, att, då erefven låtit lossa första varningsskottet, men stenkastningen ändock fortfarit, hade hopen hurrat och ropat: ani har laddat med löst, här ska ni få känna på skarpta, och haft flere dylika uttryck. Sedan grefve Sandels retirerat ända till Corps de gardet, hade Stolpe, tillika med uppsyningsmannen Fernlund, begifvit sig utföre Brunnpsbacken, der de vid sjelfva brunnen mött Konstförvandten Blanxius, som under hurrande och skrik kommit emot dem, och, efter att hafva hälsat på dem, sprungit vidare uppåt backen. Aktor yrkade derefter, att samtlige polisbetjenterne måtte varda såsom vittnen afhörde på ed, rörande hvad de hade sig bekant om Blanxii och Fritzbergs delaktighet i vaktens öfverfallande. Grefve Sandels begärde, att Löjtnanten, Hr Kammarherre Brurcrona, Underlöjtnanten grefve von Schwerin, f. d. Löjtnanten vid sjöartilleriet, ZethrRus, samt Hattmakaren Hedenqvist, äfven måtte blifva de såsom vittnen i målet, med anledning hvaraf sloltsrätten Resolverade, att Slottsrätten ville till en början tilläta, att de grefve Sandels åberopade personer finge afhöras åsom vittnen, i afseende på de emot grefven och dess trupp merberörde dag föröfvade våldsamheter; men i afseende på aktors framställde yrkande om polisbetjenternes hörande på ed, komme utlåtande att meddelas, efter det protokollet blifvit justeradt. Sedan ofvanberörde personer aflagt vitineseden, i uppgåfvo de, hvad de om uppträdet hade sig be kant. Hr Kammarherren Bruncrona berättade: att han klockan straxt efter 40, från Gustaf Adolfs torg begifvit sig till Södermalm, i sällskap med löjtnanten grefye von Schwerin och grefve Cronstedt, dervid under vägen, i synnerhet på Nygatan mötts mycket folk, som kommit från söder, äfvensom vid Jerntorgsgatan en Korporal vid lifeompagniet af Svea lifgarde, Hulting, som på tillfrågan sagt sig vara skickad med rapport från grefve Sandels till Kom mendanten. Då Kammarherren derefter framkommit till Södermalmstorg, hvarifrån hörts skrik och hurrarop, hade Kammarherren träffat grefve Sandels, som stått mellan gevärsgafflarne utanför Corps de gardet, och underrättat Kammarherren, att han afsändt rapport med begäran om förstärkning, men att han däck Itnrnannt Vågade dröja läncore att frame i a