att det hela ingalunda kan vara bättre än dess delar; ej heller att någon del kan vara bättre än det hela — en sanning, som, oförryckt tillämpad det orena lustdrycksväsendet, med fröjd och gamman försvarar sin plats, just der, hvarest det hela med sina delar och delarne af sitt hela serdeles prunkande förekommer, emellan den vördnadsyvärda läkare-korpsens samvyetsgrant uttalade veto om drinkareskarans hemskt dödsrosslande förbannelser. — Skulle. emot förmodan, Minerva och vederlikar icke vilja lyssna till Förnuftets häroldsröst, så förstån då, medan tid är, hvad kämpen sjelf menar med liknelsen uti Matth. 9: 16, 47! Att imedlertid längre vilja försvara vårt orena lustdrycks-väsende, under något dess stadium eller under någon dess form, kan, med denna dagen, icke vara annat än i hög grad olycksbådande, ja, hämndkräfvande. Ej heller kunna utsigterna randa sig bättre öfver Mineryvas bearbetande af bränvinsbränningen. Må hon derföre i begge fallen veta, att, medan dagen varar, gifva Gudi det Gudi tillhörer och kejsaren det kejsaren tillhörer. Inför hvarje varm och sannt oegennyttig vän utaf ett, emot det gräsliga lustdrycks-väldet, ömt kämpande fosterland, kan bränvinsbränningen icke annat än utgöra, snart sagdt, den hemskaste handling — hvilken åter målar sig uti ctt slags förtviflan, i samma mån bortfrusna och alltså förskämda jordväxter måste anlitas — ett förhållande, hvilket i hög grad synes påkalla Regeringens rättvist tyglande mellankomst, så vida det unga, af starka dryckers gift redan halft förtärda, menniskolifvet icke fasansfullt skall flyttas ännu ett steg närmare sin, i alla fall för tidigt uppkastade, grift. — — I den stund, det Svenska folket är lyckligt öfvertygadt om det sannt välgörande uti en älskad Konungs uttalade önskningar — der var ännu aldrig lydnaden tveksam och kall. — Måhända skulle ett loftal öfver Svenska nationen, af detta slag, allra skönast försvara sitt rum, då landets Fader, upplyst om och varnad för den afgrund, vid hvars rand vi ännu förstått samla oss, högtidligt och kraftfullt, som lotsmannen mellan de skummande klipporna, ropa till folket: Nedläggen, i christendomens namn, all bränvinsbränning! Öland och Parboäng d. 27 Moy. 4838. J. B. Isberg, Contr. Pr. et Past.