Aftonbladet – 21 februari 1839, sida 2

j vid ett annat tillfälle yttrat: vatt sedan Wibom nekat för sitt namn, skulle han derföre böta hälften af det föreskrifna beloppet, så att det blefve en affär på 42,000 R:dr R:gs. 2:0 Om icke vid ett tillfälle, då Löfgren frågat Sundborg, hvarföre han betingat sig arfyodet a! 2000 R:dr B:ko i det recipisse, han till Lundberg utgifvit, Sundborg synts förlägen och undvikit att derå afgifva något svar? Blanxius bejakade äfven denna fråga. Löfgren har för öfrigt uppgifvit, att både Sundborg och Björkman som oftast uppmanat honom, att frånträda sin inför poliskammaren gjorde bekännelse och vidhålla, hvad han vid vittnesförboret, rörande reverserne, tagit på sin ed. Skarström har, i anledning af Sundborgs anförande, att Skarström skulle med penningar och löften blifvit förledd att afgifva en bekännelse, rörande sig sjelf, har andragit, att det varit Sundborg, som allt jemt uppmanat Skarström, att enständigt fortsätta sit nekande till all brottslighet i förevarande sak, men grund dock slutligen varit af fri vilja och ej på att def af någons öfvertalande, som Skarström gjort sin bekännelse. Enligt Löfgrens uppgift, skulle Sundborg hafra meddelat Löfgren föreskrifter, huru han borde svara på de frågor, som, vid det inför Rätten tillämnads vittnesförhöret, rörande skuldsedlarna, kunde till honom framställas, och tillika tillsagt Löfgren, att meddela samma föreskrifter åt Thunström, för att vinna öfverensstämmelse i deras vittnesmål. 5:o En Hustru Östergren berättade, att Skarström den tid, ifrågavarande händelse passerat, hyrt ett rum hos henne. Samma dag Sundborg, Skarström och Björkman blifvit utur häktet af poliskammaren frigifne, hade de då kommit upp till vittnet. för att spisa middag, dervid vittnets man, gesällen Östergren, äfven varit närvarande, De hade då alla tre samtalat om den Wibomska affären, derunder undfallit Sundborg dessa uttryck: det var strunt, att icke vittnena höllo i sig, ty, hade de gjort det, så hade gubben varit fasta. Att med gubben menats Alderman Wibom, derom förklarade sig vittnet så mycket mera vara säkert, som hela samtalet angått honom. VWVittnets man är bortrest och har derföre ännu icke kunnat böras. Förnämligast ifrån dessa viltnesmål har domstolen hemtat stöd för sitt beslut om Notarien Sundborgs häktande, hvilket vi förut i korthet berättat. Vid ett sednare förhör har upppasserskan vid värdsbuset Norra Brunn, Maria Ericsson, blifvit hörd och dervid emotsagt Hyrkusken Ahlgrens uppgift derom, att han, vid det af honom omvittnade sammanträdet, hvilket numera aflidne Lundberg och alla de tilltalade haft å berörde värdshus, skulle hafva sulit i en kammare utanför det rum, der de varit församlade. Uppasserskan har bestämdt förklarat, att hvarken Ahlgren eller någon annan främmande person vid det tillfället befunnit sig i nyssnämnde kammare. Vid anställd konfrontation emellan dessa vittnen, hafva de likväl vidhållit sina stridiga uppgifter. Det återstår nu endast att afhöra värdshusidkerskan vid Norra Brunn, Fru Elfviny, och gesällen Östergren, hvilka derföre till påföljande Tisdag blefvo inkallade.