Aftonbladet – 14 februari 1839, sida 2

INDUSTRIFÖRENINGENS VEDERBÖRANDE I SPEGELN. För att icke lemna klaffarena anledning till allt för fria utläggningar och omdömen öfver de förut af oss nämnde vederhörandes och isynnerhet chefens, f. d. t. f. Hofkanslern Hr v. Hartmansdorffs åsigter om rätta sättet att begagna yttranderätten, till att i en sin egen rättegång verka på allmänhetens och juryns öfvertygelse, blef det nödigt att relevera och till förklaring framställa en viss tidningsartikel, angående den rättegång Hr v. Hartmansdorff anställt och förlorat mot Aftonbladet, en artikel, utgången snart sagdt från chefens egen industriella expedition, d. v. s. från Red. af tidningen Spegeln. Hufvudsakliga beskaffenheten af berörde artikel var, för det första, att den omhandlade, af Hr v. H. anställda samt af åtskilliga bland kamraterne i kommiteen biträdda rättegången blifvit rubricerad såsom en tvist mellan Industriföreningen och Aftonbladet, utan att man någonsin fått veta på hvad sätt författarn eller författarne erhållit rätt att här begagna Industriföreningens namn, hvartill också något tillstånd aldrig lärer blifvit meddeladt. Men artikeln innefattade äfven äfven en:annan fråga, af mera allmänlig betydelse, på hvilken vi önskade fästa läsarens uppmärksamhet, och som väcktes af den taktik, industriföreningens sekreterare begagnat uti sin tidning Spegeln. Denna taktik bestod nemligen deruti, att använda framställningen af processen med Aftonbladet såsom medel till ett puffande, för att vinna allmänhetens sympati. Detta puffande låg deri, att industriföreningen, som nolens volens måste tjena till skört för den prowessande författarens nakenhet, framställes pro primo såsom en i sjelfva verket, d. v. s. icke blott i ord och toma fraser mycket förtjenstfull stiftelse, och pro secundo såsom en martyr för förföljelser, naturligtvis från detta stygga intresse, som hösre älskar sina enskilda fördelar än det allmän-! nas och fäderneslandets, o. s. v. Detta sista innefattar en slät belöning för de vegennyttiga herrar och män, som öfvertagit industriföreningens ledning och gifvit den sin närvarande riktning, och har fört oss på den tan