Aftonbladet – 6 februari 1839, sida 2

emottagit skuldsedlarne för att desamma belår utan att hafva baft minsta kännedom om dt ras falska beskaffenhet, har under hela ransal ningen också icke förekommit. Vid förhöret sistl. Thorsdag den 29 Januari ir lemnade Notarien Suudborg ett skriftligt anförar de, deruti Sundborg gjort angifvelser, af den me grofva beskaffenhet, emot sjelfva Rättens ordförar de, Hr Lagmannen Harlingsson. Uti denna skri påstär Suudborg nemligen ingenting mindre, ä att, efter de upplysningar han nu erhållit, Hr Lag mannen skulle hafva, medelst löften om ersättning sökt öfvertala Skarström att uppyifva Sundbor såsom delaktig i förfalskningsbrottet och anskaff vittnen för hans öfvertygande derom. Till stöd fö denna beskyllning anförer Notarien Sundborg, de Skarström utom Rätten skall hafva upplyst: at han (Skarström) flere gånger från gäldstufvuhäkte blifvit reqvirerad hem till Hr Lagmannen Harling son, samt att Hr Lagmannen äfven besökt Skar ström på gäldstufvan; att fr Lagmannen skull hafva, ibland andra löften till Skarström, tillsag Polis-uppsyningsmannen Jederin att lemna Skar ström pengar, om han ville erkänna sin egen ocI Sundborgs delaktighet uti ifrågavarande förfalsk ningsbrott; vidare alt Skarström den 43 i sistlid ne månad varit uthemtad till Aldermannen Wibon på Hufvudsta och för berörde ändamäl af honon erhållit 50 Rdr Rgs, samt af Jederin, på Hr Lagmar Harlingsons tillsägelse, 40 Rdr Bko; och slutliger att Skarström blifvit lofvad 4000 Rdr Rgs, om har kunde anskaffa vittnen till Notarien Sundborg: öfvertygande, äfvenscm att en Mamsell, med hvil ken Skarström lefyver i förtroligt förhållande, skull under samma vilkor fått löfte om näringsrättighe ters erhållande, med ännu åtskilligt mera. Til bestyrkande af detta, har Notarien Sundborg äfver uppgifvit och åberopat en mängd vittnen, unde anhällan att de mätte blifva afbörde. Hr Sund: borg har slutligen, på grund af ofvanberörde för hållande och med stöd af 43 Kap. 4 8 Rättegångs: Balken, anfört jäf emot Hr Lagmannen Harlingson, att, säsom domare, vidare handlägga detta mål. Hr Wiboms ombud, Hr Advokat-flskalen Lindberg, invände häremot, att angifvelserna icke kunde äga något sammanhang med detta mål, utan utgjorde tjenstefel, för hvilka Hr Lagmannen endast inför HofRätten kunde tilltalas. Vi få upplysningsvis tillägga att, efter hvad vi hört berättas, Skarström för en tid sedan skulle genom bud underrättat Hr Lagmannen Harlingson, att han vore benägen lemna en uppriktig bekännelse om sin brottslighet. Med anledning deraf hade Hr Lagmannen, Söndagsmorgonen den 45 i sistl. månad, låtit till sig kalla Skarström, som också då infunnit sig och, uti Jiederins närvaro, för Hr Lagmannen bekänt sin delaktighet uti förfalskningsbrottet. När man till denna stränga angifvelse lägger den, som Hr Sundborg förut gjort emot t. f. Polismästaren Hultberg, uti en skrift till JustitieOmbudsmannen, så rädes man verkligen för utgången af saken för honom, äfven om han i det Wibomska målet är än så oskyldig. are