Aftonbladet – 4 februari 1839, sida 2

delas, uian iastmer 1 en Joranaring, sa Deskalfad, at. ämnen, nyttigare för medelklassen och sjelfva folket, i dessa inrättningar utläras. Det är verkligen politik häruti, sann och grundlig po-. litik. Man söker nu hjelpa det onda genom skärpt student-examen; men man inser icke, att denna hjelp för ynglingen kommer för sent, utom att den innebär en grymhet, en bestämd orättvisa. Ty, oaktadt man i de för-akademiska läroanstalterna meddelat föga annat, än hvad som tjenar vid akademien, gör man porten att komma ditin så trång, att de fleste nödgas stanna ute. Denna åtgärd påstå vi vara för sen, emedan gagnet af undervisningen måste afse dem, som undervisas: man måste således ieke bereda menniskor (barn äro också menniskor) till förfelade aspiranter af en sak, utan man måste bereda dem så, att de hafva ett gifvet gagn af beredningen, äfven utan att behöfva ingå i en olycklig täflan. Den skärpta student-examen (så obestridt välment den af sina införare varit ämnad) liknar likväl mest en förskansning, ett bröstvärn, som akademien (och, innanför den, de öfverlupna emhetsverken) gjort sig emot, — fiender skulle man tro? nej, emot en arm stackars ungdom, hvilken, såsom det ser ut, enkom förts fram till denna förskansning, att i löpgrafvarne utanföre uppoffras. Vi nyttjade ordet enkom; vi veta, att det är skarpt, och vi förklara, att det naturligtvis icke drabbar någon enskild, som kunde hysa en så afskyvärd afsigt; men det drabbar oåtertagligen de för-akademiska institutionerna, sådana de äro. Man berättar flera kuriösa exempel på ynglingar, som i student-examen af den akademiske examinatorn blifvit improberade i ett ämne, derföre att den lärobok i ämnet, de vid gym nasium läst och för hvilken de fullkomligen kunna redogöra, af examinator förklarades hafvar varit en oduglig lärobok! Student-examinatorn kunde hafva alldeles rätt i sitt förkastande af läroboken, ty vi känna gudnäs många tryckta afhandlingar i logik, psykologi och annat, som svagt försvara sina titelblad; men vi fråga med skäl, om det hade berott på ynglingen att i det för-akademiska institutet välja hvad bok han ville? månne han derstädes ens fått förkasta det förkastliga, om han ock varit i stånd att inse och göra urvalet? vi fråga till och med — också med skäl, tro vi — om icke ynglingen kunde inställa sig hos sin student-examinator med grundade anspråk på godt betyg, enär han viste med sig att väl kunna svara för den vid gymnasium föreskrifna läroboken? Vi fråga slutligen, om detta icke mer liknar methoden att vid en förskansning emottaga en fiende, än sättet att välkomna en ung vän, som med hjertat fullt af värme och förtroende, och kanske äfven med en och annan maxim om rättvisa i hufvudet, händelsevis vunnen under den för-akademiska studiitiden, nu j anländer till målet, framför allt der hjertligt hoppandes på rättvisa, innan den öfvertygelsen hinner rota sig hos honom, att en annan princip — den af nåd eller onåd — vid betyguidelningar skall vara den egentligen förträffliga. Vi veta väl, att, till mensklighetens heder, icke alltför många fall vid studentexamina varit så absurda, som det nyss berättade; men till och med om också något sådant aldrig händt, så står i alla fall den stora ändamålslösheten — för att gilva orättvisan och grymheten ett angenämare nawn — onekligen qvar, af att gifva barn en undervisning, så beskaffad öfverhufvud, att den tjenar dem till föga eller intet, med mindre dej blifva studenter, men hvilken undervisning genom institutionens svaghet, der den meddeias, tillika i allmänhet blir så dålig, att de fleste ej lyckas blifva det enda, som skulle tjena dem till något, nemligen studenter. Vi erkänne fullkomligt och med odelad högaktning den eller de mäns nit, som genom skärpt studentexamen velat bota elt stort ondt; vi veta, kanske närmare än mingen, att det ieke ännu stått i denna eller dessa mäns makt, att tillvägabringa hvad: behöfdes i stället — elementarsverkens reorganisation — och derAN — — vv sione erkännande oss icke 38 Vi hylla den Hståndet föres lil 0 ra fti da, än genora streff efteråt, ra det onda värre och dess