Aftonbladet – 4 februari 1839, sida 2

) Ingen må väl komma emot oss med den anmärkningen, att påfvens språk ju icke är, eller varit latin, emedan den mannen uttrycker sig på italienska? Vi hafva nemligen ieke talat om det språk, påfven nyttjar såsom vanlig menniska, utan om det, som han hed gagnar och i alla tider begagnat såsom Guds ståthällare, d. v. s. i sitt commercium med folken, och såsom kyrkans regent: i bullor, deereter, conciliioch synodsbeslut, hela den påfliga gudstjenstens ritual, messor m. m., ID. Mm.