Aftonbladet – 26 januari 1839, sida 2

kelse fick veta, att shawletterna varit stulna; och att snålheten sålunda bedragit visheten. — I anledning al Pastorsledigheten i Tyska församlingen härstädes, har en i landsorten boende vän till Hr Hofpredikanten och Prosten Dunckel, som är en af de sökande, begärt rum i vår tidning för en insänd uppsats med afseende på det förestående kyrkoherdevalet. Red. har icke äran att närmare känna någon af de sökande, och anser dessutom ifrågavarande val vara ett ämne, som ligger utom publicistens egentliga omrade, hvarföre vi ock tillskrifvit insändaren, att Red. icke för någons räkning ville blanda sig i frågan. Då imedlertid Ins. sedan förklarat, att detta icke vore hans mening, endast att uppsatsen blefve offentliggjord för att lemna publiken del af de faktiska upplysningar den innehåller, hafve vi, under förbehåll af neutralitet å Red:s sida, ansett oss böra efterkomma Ins:s önskan. Innehåliet är nedanstående: Tyska församlingen i Stockholm, konsistorium, presterskapet och vetenskapernas idkare derstädes, hafva gjort en stor och ej lätt ersatt förlust, genom Doktor Lädekes plötsliga frånfälle, och naturligen framställer sig den frågan: hvem skall, såsom han, uppfylla hans plats, såsom herde för den spridda hbjorden i främmande land, såsom redlig och insigtsfull embetsman, ifrig och djupsinnig forskare, trofast vän? Ty om han också, just genom sitt okonstlade väsende och sitt räta handlingssätt, då och då blef missförstådd, misskänd, och ej egent: ligen visste, hvad man kaitar producera sig, så kände dock hvar och en, som var honom närmare, hans gedigna värde, och segrande utgick han ur hvarje strid, som ödet eller illviljan inledde honom uti. Alskad, vördad och skattad lemnade han derföre det jordiska, och den man, som kommer att efterträda honom, bör således ej stå honom efter, om ej i samma, åtminstone i motsvarande egenskaper. Tyska församlingen har, om vi ej bedraga oss, frihet att välja hyem den behagar; men att inkalla någon från Tyskland direkt, torde hafva sina svårigheter, dels emedan afståndet lägger hinder i vägen, för närmare bekantskap med den eller de ifrågakommandes personlighet, dels emedan en utmärktare förmåga ej gerna öfverger sitt fädernesland för blotta utsigten afen visserligen hos oss god, men för en utlänning af värde ej serdeles lockande kyrkoherdebeställning; och inom Sverige har man just ej många att välja på. Lyckligtvis finnes dock en deribland, som väl i alla afseenden synes passande och värdig, ja, som på sätt och vis äger ett slags anspråk att blifva kallad, så vida principen, att det land, den kyrka, hvaråt man egnat sin möda, jemväl belöna den. Vi mena Kongl. Hofpredikanten, Prosten och Kyrkoherden vid tyska församlingen i Götheborg, Herr D. W. Dunckel. Sedan 4818 har han lefvat i Sverges sköte och, utan att i ringaste mån hafva utplånat sin egen nationalitet, införlifvat sig så med folkandan och våra institutioner, att han, i alla afseenden, är fullkomligt hemma deruti, hvilket, för att förestå en så med Svenska kyrkan amalgamerad församling, som den Tyska i Stockholm, är en högst nödvändig och dock, af en utlänning, endast med svårighet och långsamt förvärfvad egenskap. Kyrkoherde sedan 4823 vid den af samma natur varande Tyska församlingen i Götheborg, eger han derjemte fulikomlig erfarenhet i embetsföryvaltningen, och från sin första ankomst till Sverige, har han varit omtyckt predikant. En sådan har Tyska församlingen i Stockholm saknat allt sedan Doktor Hachenburgs död. Man bör dock tro, att äfven detta skulle utgöra grunden till ett innerligare samband mellan medlemmarne af församlingen. Sin förtjenst såsom homiletisk författare har Prosten DPunckel dessutom gjort känd, genom utgifvandet af både Svenska och Tyska Predikosamlingar, likasom hans öfriga verksamhet i litteraturen, bevisat honom vara ej allenast en ifrig befordrare, utan jemväl arbetare inom så väl de teologiska som filosofiska och vittra grenarne af densamma. Det förtroende den af honom upprättade och förestådda undervisningsanstalt för ynglingar, oaktadt täflan med offentlig skola, Gymnasium och Handelsinstitut, vunnit och bibehållit, framställa honom derjemte såsom utmärkt skolman, hvilket, vid betraktandet af det Tyska NationalLyceum, som är förenadt med Tyska församlingen i Stockholm, också är af vigt. Hans sannt religiösa men fördemsfria tänkeoch handlingssätt. äro för öfrigt så väl kända, att de här ej behöfva vidröras; af en bildad man kan det, i våra tider, ej annat väntas. — Se här den man, ännu i sina bästa och kraftfullaste år, som bäst kunnat fylla den hädangångne Ludekes rum, och då han, som man från säker hand förnumimit, nu lärer vistas i Stockholm, tror man sig ej göra de väljanle en otjenst, genom fästandet af deras uppmärkamhet på honom, som så väl vore förtjent att se in framtid förvissad, genom en plats, hvilken betrygsade hans existence, sedan han uppoffrat 46 år på n, som också utgör en gren af Tyska kyrkan i verige, men som nu mera endast knapt kan föda in man. 4