Aftonbladet – 26 januari 1839, sida 2

Ibland de många olika slagen af handelsin.dustri finnes en, som är föga känd, men derföre icke lärer vara mindre indrägtig, nemligen, att inköpa såkallade assistans-sedlar, d. v. s. de bevis, pantlånekontoret i hufvudsta:len utfärdar öfver derstädes emottagna och belånade effekter. För att undvika förluster, gilvas lånen vanligtvis ganska låga, så att de, i händelse af försäljning, vanligen lemna något öfverskott. Det har derföre hos en och annan blifvit en egen spekulation, att af mnödställde låntagare tillhandla sig för en spottstyfver dessa bevis, för att sedan genom inlösen af lånet blifva egare af effekterna; och det påstås, att en person skall finnas, som på sådant sätt vanligen är innehafvare af ända till 4000 pantsedlar. Detta slags industri gaf icke längesedan anledning till en egen tilldragelse. Tvänne välklädda fruntimmer hade nemligen i sistl. Augustr belånat några silkesshawletter. En kramhandlare hade genast derefter kommit och visat sig vara egare till dem, samt att de voro stulna, och fick derföre utlösa dem. TImedlertid hade fruntimren försålt pantsedlarne åt en sådan köpare, som vi nyss nämnt, utan att han kändt dem, och denne inställde sig sedan lånetiden var förfallen, för att afhemta öfverskottet efter försäljningen, då han till sin förskräe