Aftonbladet – 12 januari 1839, sida 2

Ytterligare förhör med Isozs mördare. Rätten hade med nästföregående förhöret be-I slutat, att Stenvall skulle förvaras i serskildt -Irum, och der undersökas af läkare; men vid linställelsen förliden Lördag upplystes, att hvar-)ken i rådstufvueller stadshushäktet något enI skildt rum funnits att tillgå. De tillkallade -Iläkarne, Hrr Doktorerne Sonden och Smith, hade imedlertid infunnit sig och den förre, elIller Hr Doktor Sonden, som förut skött Stenil vall under dennes sjukdom och deröfver med; I delat betyg, upplyste nu ytterligare: att StenI valls sjukdom, hvilken han i sitt betyg atte Isterat, började på sätt, som vanligen förekom I med personer, hvilka, genom öfverflödigt njutltande af starka drycker, äro förstörde (delirium tremens); att Stenvall, i sådant tillstånd, I varit sängliggande flere dagar, till dess sjukIdomen slutligen öfvergått till galenskap, der j under Stenvall haft beständiga konvulsioner. I Sedan denne derefter tillfrisknat, hade han varit fullkomligt redig. Doktorn hade sedermera Jej hört något om Stenvall, förrän Magister I Holmgren, ungefär 8 dagar efter Stenvalls häktande, anmodade Doktorn att följa med sig, för att i arresten besöka Stenvall. Doktorn hade vid detta tillfälle samtalat med Stenvall, Isom på alla frågor lemnat rediga svar, utom då de angingo sjelfva mordgerningen, hvilken Stenvall uppgaf sig hafva begått, för det Carl Isoz skulle hafva utbetalt pengar, för att stämpla efter hans lif. Utiallt, rörande detta brott, hade Stenvall lemnat orediga uppgifter. Doktorn tillkännagaf derjemte, att han hos Stenvall funnit en hög grad af slöhet och fullkomlig känslolöshet, samt att han förefallit Doktorn såsom den der vore oförmögen att reflektera öfver sin gerning. Doktorn förklarade för öfrigt att, om han fick döma efter det sjukdomstillstånd, hvaruti han år 4855 skötte Stenvall, han hade anledning tro, att samma sinnesförvirring hos Stenval börjat långt före mordgerningen och äfven under föröfvande deraf ägt rum; ty det vore en känd sak, att så beskaffade sjuke stundom återfalla uti detta tillstånd. Doktor Smith förklarade sig ej kunna lemna andra eller flere upplysningar, än dem betyget innehåller, emedan han den tiden ägde ringa kännedom af Svenska språket. Ordföranden framställde derefter till Stenvall, i de båda läkarnes närvaro, följande frågor: Ordföranden: Har ni tänkt vidare på eder rysliga gerning, och har ni ej känt någon ånger deröfver? Stenvall svarade intet. Ordföranden: Kände ni Carl Isoz i lifstiden? Stenvall; Ja! j Ordföranden: Minns ni nu, att ni slog honom med yxan i hufvudet, och hur det der) vid tillgick? Stenvall. Ja! Jag träffade honom ute i går och han bad mig ändå, att jag skulle helsa hans far. Doktor Smith fick derefter med ed fästa sannfärdigheten af sitt utgilne betyg, och målet uppsköts till Tisdagen den 43 dennes, dertill Lifmedikus och Riddaren Ahlberg och ÅAssessoren Hr af Grubbens skulle kallas och derjemte underrättas, att Stenvall i stadshushäktet måst qvarstanna, emedan enskildt rum i någotdera af stadens häkten ej funnes. ——t pr ee vw PP